Jag kanske skulle ta och börja posta inlägg på min blogg?

Om någon i avvaktan på det har en fråga eller ett påstående om vad som helst, som någon vill ha kommentar på, så kan de adderas här:

…så ska jag svara.

Jag tänker att jag har svårt att komma loss, att inget händer, att jag inte får ändan ur. Idag har jag gjort ingenting, nästan. Jag vet inte varför det känns som om jag borde. Borde mer än gå upp med barnen, amma, byta bajs här och där, klä, tvätta kläder. Kanske är det för att det finns sådant som jag vet med mig att jag vill ha gjort men ändå inte gör. Som att fotografera Odd på det där trött bebis-viset som jag sett på nätet att andra gör. Nu har jag ju, än så länge, en bebis som sover och ändå sitter jag i soffan och ser på något gammalt avsnitt av Lyxfällan.

När jag tänker efter, är snäll mot mig, sätter ner ambitionsnivån, så kan jag ju se att jag visst gör. I helgen har vi haft först den ena släkten här, sedan den andra. De fick alla hemlagad lunch och hembakad fika. Mina barn och min man har både tvättade och vikta kläder, de får middag varje dag. Jag har sökt om Bilstöd hos Försäkringskassan, vänt mig till skoliosmottagningen för att inleda en utredning om en lite tråkig grej som dykt upp efter Melvins ryggoperation och arrangerat lite annat hjälpmedelsrelatert, träffat BVC, sålt ett foto till ett bokförlag och i alla fall tänkt på både stundande trädgårdsarbete och planerat för hur vår tomma gillestuga skulle kunna möbleras à la Blocket.

Nu ska jag dra handen ur godisskålen och åka till köpcentret. Jag tänkte dels se om jag kan hitta något klädesplagg att småmatcha minsta barnen i, om jag nu får ihop en liten fotografering. Dels vill jag köpa något snaskigt ur delikatessdisken till mig och min fina man. Ost och kex kanske. Ett glas vitt? Och så som barnfamilj, väldigt påtagligt just det, mitt bland leksaksbilar och små små sockar försöka göra något bonus av den här kyliga valborgsmässoaftonen.

Hej vår!

Men alltså, allvarligt. Förra lördagen fick Eldric risig mage, det höll i sig fram till torsdag, fredag. Det var väl ungefär då som À tog över. Från onsdag, torsdag fram till sisådär söndag var han kass. Sedan dess har alla varit stabila, tillbaka på jobb och förskola sedan i tisdags.

Men så ikväll, torsdag, fyra hela dygn sedan sista otäckheten här, så är det min tur? Kan skiten smitta så länge!?!

Jag vet att det kan vara så att man blir dålig i magen i slutet av graviditeten. Men det är ju ett rätt bra tag kvar, trots allt, tills det är beräknat. Och förvirrande nära familjens ohälsotid. Jag vill inte sitta på toa på natten, nätterna, jag vill sova nu när Melvin är hos sin pappa!

Hälsningar
/svart eller vitt, tar ut saker i förväg

Idag fyller släkten år. Den 3 april har blivit någon slags samlingsdag för generationer på As sida att födas och fylla år på. Bebisen här ligger stadigt på plats i en mage som allt mer ofta är stenhård, men har ärat dagen genom att leda till ont som mensvärk hela natten.

Jag har en lång lista med att-göra-saker att ta tag i. Städa undan efter mitt städprojekt i källare, förråd och garderober, till exempel. Jag hade en känsla av att jag var klar, eller nära, men så gick jag en trappa ner häromkvällen och insåg att jag har en bit kvar… När Melvin nu åker hem för några dagar hemma hos sin pappa så kan jag igen gå ner. De enda hindren nu är mina mentala, man kan väl säga att jag har tappat drivet i det där projektet en smula.

Annat som jag borde eller kunde ta tag i är dammsuga bilen, köpa och plantera våriga lökar i den sorgliga krukan på framsidan, ta ner julbelysningen i trädgården och tömma diskmaskinen, ta en första bild på magen innan det är för sent, städa och göra en vegetarisk lasagne samt baka bröd. Är det inte knepigt att jag ändå ännu ligger kvar i soffan, som oförmögen att börja?

Idag firar vi både Melvins födelsedag och påskafton. Det har blivit en blandning med äggmåleri, fjädrar, ballongblåsning, påsklunch, rispynt, tårtbak, fika, paketöppning, äggjakt, leksakslek och favoriten Korma till middag. Melvin säger att han är nöjd, är glad. Är nio år.

Han fick Skylanders och Sly Cooper till PS3 och två spel till datorn, en liten fisk som går på batteri och ett akvarium till den samt presentkort och pengar som nog alltihop blir investeringar i tv-spelsaffären.

Nu ligger vi allihopa. En på loftet, en framför Cartoon Network, en i soffan och jag i gästsängen.

På onsdagens förmiddag ringde jag som vi uppmanats till avdelningen och avrapporterade. Eftersom allt gått fint så skrevs Melvin ut. Fri!

Efter lunch kom Melvins klasskamrat hem till oss och de spelade lite datorspel och delade en chokladboll. Strax efter sista tuggan började Melvin hosta. Hosta, hosta, hosta. Jag hjälpte honom med att trycka på bålen för att få någon gnutta stuns i hostningen. Melvin själv hostar helt kraftlöst. Som en väsning mest. Det hjälpte inget. Jag gav honom dricka, luftrörsvidgande medicin och gav honom andningsmaskinen. Men inget hjälpte.

Till sist for vi till akuten med det nödvändigaste packat i en påse av plast. Några från julen restade lussebullar mot hunger, tandborste, iPad och laddare och en blöja utifallatt.

Ganska lagom tills vi parkerade utanför akuten var Melvins hosta annorlunda. Borta, är en ganska bra beskrivning. Jag tog ändå beslutet att stanna så att en läkare kunde lyssna om det någonstans i systemet fanns slem eller pip, rossel.

Det tog drygt två timmar att få någon att lyssna och då hade jag ändå trängt mig 15 nummer vid inskrivningsprocessen. Melvin lät hur som helst bara bra och vi åkte hem igen. Lättade men fundersamma, en smula.