Det stod att det skulle gå, att koka ägg i micron. Gör bara ett hål först. ”Visst”.
Det tar bara åtta minuter . Gånger två. Att städa efteråt.
Visste ni förresten att ett ägg innehåller typ ett par kvadratmeter… ägg.
Masterchef Sverige nästa.
Okej, spisen är trasig, hela familjen ska leva på micromat i tio dagar. Jag har en vattenkokare och också ett litet campingkök men inte mer gas än att det räcker åt ett par omgångar matlagning.
Jag har själv tänkt ut Billys Pan Pizza samt Gorbys piroger. Vill helst slippa dem båda helt, fullständigt ovärdigt som mat, smakar tonåring och industri. Det finns också färdiga rätter i frysdisken men priset blir ju katastrofalt illa med en familj på fyra.
Couscous med fisk liksom varmkorv med bröd. Mer då?
Ge hit era bästa rätter lagade helt i micron!
I julklapp av svärfar fick jag en glassmaskin och han sa när jag öppnade att det var så roligt att ge sådant där till mig för att jag experimenterar. Eller något sådant. På nyårskvällen skulle det i alla fall visa sig att svärfar hade lite väl mycket rätt.
Vi skulle ha gäster till kvällen och tre rätter skulle de få. Jag blandade och värmde, vispade och lät svalna en ljus soppa som skulle bli glass. Jag brynte rostbiffen, lät den nå 58 grader för att sedan svalna i folie. Jag skalade och skivade potatis mitt tunnaste som blev till pommes Anna i portionsskålar, något tidigare års julklapp från mamma. Och så gjorde jag grunden till grönpepparsåsen och fräste pinjenötter, hackade svamp och kavlade smördeg till förrätten. Byttor, pannor och kastruller hamnade kylskåpet, så förberett som möjligt.
Lagom till att varmrätten skulle serveras så tog jag ut grönpepparsåsen, hade i den där halvdecilitern rödvin som jag avvaktat med och konstaterade att det var väldigt vad fin såsen blivit, slät. För att kunna avgöra just hur mycket congac som skulle spetsa såsen så doppade jag skeden i, smakade. Ganska omgående kunde jag ta beslutet att det inte behövdes någon cognac alls däri…. eftersom det var min vaniljglassmet…
Så, till efterrätt serverade vi vaniljglass med en touch av rödvin, små toppiga maränger och chokladsås. Experimentellt, ja visst!
Häromdagen när det var 11-11-11 11:11 så fick Eldric vara i centrum, men samtidigt pågick annat i hemmet. Jag har som ambition att baka allt bröd själv, bortsett från Hönökaka (lätt att tugga för dem som har svårt för sånt) och tunnbröd/Libabröd. Brödiga bullar tycker jag är det bästa, kan stoppas rakt i påse när de svalnat, får inga frostskador och kan tas fram i den omfattning som sällskapet kräver.
Vid 11-11-11 12:43 såg det ut så här:
Källarfranska från mina förfäders recept. Fasligt goda med den där sydafrikanska marmeladen och en skiva ost. Fikon- och äpplebullarna, solrosbaguetterna och de där fluffiga vita blir det också ibland.
Recept: Finbagarns källarfranska, 40 st
8,5 dl vatten, 30 grader
50 g jäst
1 msk smör
1 msk salt
6,5 dl rågsikt
16,5 dl vetemjöl
Rör ut jästen i delar av vattnet, tillsätt resten av vattnet, smöret, saltet och sikten. Arbeta in vetemjölet till lagom fast deg (hellre kletigare än stabbigare om du frågar mig). Låt jäsa under duk i 30 minuter. Arbeta degen på bakbord, dela i fyra delar. Rulla ut längder och dela dem i 10. Lägg dem med snittsidan ner på bakplåtspapper. Låt jäsa under duk i 30 minuter. Grädda dem mitt i ungen i 225 grader ca 10 minuter. Låt den svalna på galler under duk.
Vilket är ditt bästa brödbullerecept?
Förra veckan var mina föräldrar här, jag bjöd dem på kaffe och kaka.
Jag bakade en gammal favorit, fast istället för att göra en stor kaka så gjorde jag 16 muffins.
Det gick ju bra, 16 minuter i 175 grader blev lagom för dessa.
Idag ska Paletten komma hit och hon har avkrävt kaka. Jag är rädd att det inte blev så bra, det blev små nog ganska bittra saker med mörk choklad, frön, kokos och nötter. Har inte smakat men har det på känn. Fördelen skulle ju i så fall vara att jag inte trycker i mig så många. Muffinsarna klarade sig ju inte mer än 24 timmar.
Så var det morgon igen ja, det är varmt och skönt ute redan, gräset har torkat, humlorna surrar och Eldric har redan hunnit med ett morgondopp i IKEA:s blåa plastlåda. Jag har läst någon blogg, svarat på lite e-post och utfodrat mig och Eldric. Han har hunnit med mer än jag att döma av att jag när jag skulle gå på toaletten hittade en liten sköldpadda i holken. Sedan tvättade han en CD i fodral i handfatet och när Melvin kommer hem igen kan han glädjas åt att hans joystick är vältuggad.
Namnam, säger Eldric och pekar var det ska läggas.
Farmor står ju redan på schemat över dagens aktiviteter, men utöver att valla henne kan jag inte bestämma mig om jag ska åka direkt hem och försöka ha det riktigt lugnt och skönt under Eldrics middagsvila, eller om jag ska åka till stan och strosa, trängas, svettas, få glass. Jag behöver en ny ögonskugga, den andra blev till pulver i necessären nyligen. Det är inte direkt viktigaste ärendet på jorden, jag skulle ju kunna vänta… Och så är det det där problemet med att man ska äta varje dag, ibland kan jag bli så trött på det.
Tips?
Recept: Cannelloni med pesto och champinjoner (vegetariskt)
6 färska lasagneplattor (rättstavningsprogrammet föreslår asbestplattor men jag är inte säker på att det går att byta rätt av…)
400 g champinjoner
1 gul lök
olivolja
150 g grön pesto
4 dl creme fraiche
100 g parmesan eller annan smakrik ost
2 vitlöksklyftor
salt
peppar
Finhacka svampen och löken, stek i olja i 5 minuter. Tillsätt pesto och creme fraiche. Pressa i vitlöken, salta, peppra, låt småkoka i 5 minuter. Häll i riven ost. Lägg en rad med fyllning längs långsidan på lasagneplattorna, rulla ihop dem. Lägg cannelonin i en ugnsfast form, häll på den resterande fyllningen och strö över lite ost. Tillaga i ca 15 minuter i 200°C. Garnera med ruccola
Jahapp, det var mitt tips.
Jag har ett fat med nyrullade chokladbollar i kylskåpet men stämningen vill denna lördagskväll inte riktigt infinna sig. Eldric har haft en ganska lång period av att vara nöjd, den såg dock sin ände i början av denna veckan, nu grymtar han sig fram. Han är en ganska påfrestande typ i alla lägen utom på utflykt, då blir han plötsligt mer hyvens än någonsin.
Chokladbollar.
Eldric har ikväll fullt pådrag med missnöjesinkontinensen och trots att han gick och la sig, och somnade, vid 19.30, så är det inte lugnt och fint här hemma ännu, två timmar senare. Han vaknade efter tjugo minuter och har sedan ägnat merparten av tiden åt att skrika men han sover två här, fem där, femton minuter på sin höjd. Chokladbollarna som skulle vara bruna välformade små trivselhöjare är nu istället bara socker för att inte flippa.
Bakas bra tillsammans med Melvin eftersom han kan hjälpa till att rulla några bollar i kokosflingor.
Recept: Chokladbollar aka Negerkyssar i boken där de har sitt ursprung
1 dl socker
2 dl havregryn
1 dl kokosflingor
2 msk kakao
1 msk vaniljsocker
2 msk smör
1 ägg
+ kokos att rulla bollarna i
Blanda ihop alla ingredienserna, rulla till bollar, rulla bollarna i kokus, ät upp dem.
Jag är inte särskilt förtjust i de där kalasen som barn har numer. Dem man köper. Dem där barnen har lockar som badar i svett i pannan, skriker för att överrösta, svingar sig i lianer. Det är kalas helt utan inslag av individuella avtryck. Samma till alla.
Föräldrar betalar 175-200 kronor per barn för att slippa ha kalasen hemma. Men jag minns själv hur jag tyckte om att gå på kalas hemma hos andra, just för att jag kunde se hur deras pappa såg ut, jag kunde vilka saker de hade på rummet, jag kunde höra hur storasyster lät när hon sjöng till Madonna och jag kunde utforska vilka hemliga rum de hade i källaren. Numer tär det för mycket på föräldrar att ha kalas, visst. Det är lättare att gnugga VISA-kortet.
Till Melvins bjöd vi in med handskriven text på redan ägda vykort från en låda i korridoren. Jag bakade kladdiga chokladiga muffins samt småkakor, jag skrev ut några bilder från datorn. Jag köpte ett paket ballonger för 15 kronor och lösgodis från Hemköp. Istället för drygt 1200 kronor i kalaskostnad betalade jag kanske totalt 100 kronor. Jag kan komma på många bra saker att göra för 1100 kronor, men inget av det innefattar tinnitus på Lek- och Buslandet.
Jag tycker min mamma ska prova att baka kalaskakorna:
Småkakor med smak av honung och citron.
Recept: Honungskakor med citron
2 ½ dl rapsolja
2 ½ dl socker
1 ägg
½ dl honung
Rivet skal från en citron
5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
½ tsk vaniljsocker
Vispa olja och socker, ganska hårt. Tillsätt ägget och sedan honung under vispning. Jag använde en ganska hård honung med smak av Hisingen. Nästa gång tror jag att jag ska prova min lavendelhonung. Byt till degkrok och tillsätt de torra ingredienserna.
Forma små bollar, ca som en krona i diameter, på bakplåtspapper. Grädda i 175°c i 12 min. Jag fick ihop ca 60 småkakor. De blev bara bättre och bättre, så här på femte dagen sinar det visserligen i kakburken men o så goda!
Jag hittade receptet hos Matfadern.
Mitt dåliga samvete och jag har låtit frågor från frågestunden förbli obesvarade. Det är ännu inte så att jag glömt:
Jag vill veta hur man bakar de godaste kanelbullarna, recept, hemliga tricks, vad som…, frågade Catarina
Å, jeg vil også vite den beste kanelbolleoppskriften! Da vi kjørte sørover i Sverige i fjor sommer, ble kanelbollene bedre og bedre jo lengre sør vi kom. Vi har ikke så gode kanelboller her i Norge. Stort savn!, sa Lone.
Jag kan inte säga att jag har det bästa receptet. Jag har gjort kanelbullar alldeles för sällan för att ha kunnat utveckla någon slags ultimat bulle. Det sätt jag förädlar mina recept på generellt är att jag tar mer av det goda. Fler nötter, mer aprikoser, fetare smör, tjockare mjölk. Det förlorar gott aldrig på.
Så tillbaka till bullarna:
Q, Quesadilla.
Redan för några dagar sedan kände jag hur bokstaven Q började närma sig. Hopplösa Q. Så när jag var på väg hem i eftermiddags så kom jag plötsligt på hur jag skulle lösa det. Middagen som jag planerat till ikväll blev hastigt utbytt. Vad gör man inte för sin blogg?
Ingen kommer att berömma mig för det fotografiska, men det börjar i alla fall på Q!
Recept: Quesadillas
6 medium tortillas
ca 30 skivor salami, idag: Chorizosalami
riven mozarella, finns i påse om man vill ha
färsk oregano
svartpeppar
sambal oelek
Lägg lite ost på tre tortillas, lägg på några skivor salami, lägg på lite ost, lägg på några skivor salami, ta så mycket sambal oelek som du tror du klarar, lägg på några grenar oregano, dra några svängom med svartpepparen och lägg på lite ost och till sist en till tortilla. Stek i lite olivolja någon minut på varje sida och skär sedan i bitar.
Quesadillas passar alldeles utmärkt som mellanmål eller istället för mackor eller varma mackor.
En del av fotoutmaningen Fotografera ABC.