Idag var jag på jobbet igen efter tre veckors uppehåll. Först vabbade jag med Melvin för operationen, sedan vabbade jag en vecka med Eldric för… bajs. Ändå är jag tillbaka på jobbet tidigare än jag först trodde.

Det är tre veckor kvar, knappt, till beräknat datum för förlossningen. Det kändes efter att jag stått fyra timmar på jobbet att de inte går. Att det inte går.

Jag har så ont i fötterna, säkert för att jag de senaste två månaderna har fått stå så mycket i kombination med att jag har gått upp så mycket på kort tid. Och jag har så ont i ryggen för den där nerven-i-kläms skull när jag sitter. Och trots att min arbetsplats och mina arbetskollegor sällan höjer på ögonbrynen för ett annorlunda sätt, så känns ligga ner och jobba inte riktigt som ett alternativ. Så jag la en stund av dagen på att planera hur jag bäst undviker att stå där och skava magen mot skrivbordet den sista tiden och jag får nog ihop det sysselsättningsmässigt utan att gå dit mer än för enstaka inhopp från nu.

Jag har fortfarande tre, fyra heldagar som jag kommer att vabba på grund av Melvins operation; hjälpmedel måste ses över och justeras och än pallar han inte att sitta 8-16.30. Och jag har några timmar med jobb som jag kommer att utföra på till exempel mässor, det är väl lagom distraherande, berikande och intressant för att avleda tankarna från benpiporna som tränger ut genom hälarna. Några timmar kommer jag att kunna jobba på ipaden direkt från min hemmasoffa. Tycka till och lägga mig i. Ett mindre gäng dagar får bli i form av semester. Resten täcker min komp.

Det känns skönt, bra. Att vara gravid är inget sjukdomstillstånd, nej visst, men det är tusan inte ofta bättre än en redig influensa så här på slutet med tredje ungen i alla fall!

Idag jobbar jag. Det känns lite ovant. Av årets fyra första arbetsveckor så har jag vabbat två fulla. Men idag är alla barn på förskola och skola. Friska. Samtidigt börjar jag själv känna mig lite krasslig. Inget allvarligt; snorig och ont i halsen.

I början av denna veckan hoppas jag att vi tillsätter en vikarie till min tjänst och att den personen kan börja arbeta om två veckor. Det blir två veckors inskolning på halvtid innan jag lämnar min arbetsplats för att vara nära Melvin när han opereras. Jag kommer tillbaka för ett kort gästspel på jobbet om jag hinner mellan största barnet och det riktigt lilla barnet. Annars dröjer det till efter trettonhelgen 2014 då jag inleder ett år som till hälften arbetande, till hälften föräldraledig.

På agendan idag står utöver lite pill och fix som halkat efter att jag ska reka plats för en fotografering centralt i stan på onsdag och att jag ska klippa mig på lunchen när jag ändå är i krokarna. Jag känner mig magert kreativ för tillfället, en krampaktig känsla håller mig stadigt i handen och när jag tänker på goda idéer och lämpliga miljöer blir det tomt, mörkt. Jag har ont om manliga modeller i jobbets bildbank, tiden är knapp, all lusta verkar hålla sig undan - jag tror vi får nöja oss med att det blir porträtt. Att han känner sig fin. Han får vara stjärnan när mina idéer inte är det.