Jobbigt att jobba.

Idag var jag på jobbet igen efter tre veckors uppehåll. Först vabbade jag med Melvin för operationen, sedan vabbade jag en vecka med Eldric för… bajs. Ändå är jag tillbaka på jobbet tidigare än jag först trodde.

Det är tre veckor kvar, knappt, till beräknat datum för förlossningen. Det kändes efter att jag stått fyra timmar på jobbet att de inte går. Att det inte går.

Jag har så ont i fötterna, säkert för att jag de senaste två månaderna har fått stå så mycket i kombination med att jag har gått upp så mycket på kort tid. Och jag har så ont i ryggen för den där nerven-i-kläms skull när jag sitter. Och trots att min arbetsplats och mina arbetskollegor sällan höjer på ögonbrynen för ett annorlunda sätt, så känns ligga ner och jobba inte riktigt som ett alternativ. Så jag la en stund av dagen på att planera hur jag bäst undviker att stå där och skava magen mot skrivbordet den sista tiden och jag får nog ihop det sysselsättningsmässigt utan att gå dit mer än för enstaka inhopp från nu.

Jag har fortfarande tre, fyra heldagar som jag kommer att vabba på grund av Melvins operation; hjälpmedel måste ses över och justeras och än pallar han inte att sitta 8-16.30. Och jag har några timmar med jobb som jag kommer att utföra på till exempel mässor, det är väl lagom distraherande, berikande och intressant för att avleda tankarna från benpiporna som tränger ut genom hälarna. Några timmar kommer jag att kunna jobba på ipaden direkt från min hemmasoffa. Tycka till och lägga mig i. Ett mindre gäng dagar får bli i form av semester. Resten täcker min komp.

Det känns skönt, bra. Att vara gravid är inget sjukdomstillstånd, nej visst, men det är tusan inte ofta bättre än en redig influensa så här på slutet med tredje ungen i alla fall!

Avveckla.

Jag avvecklar mig själv. Nu har jag bara två dagar kvar på jobbet innan jag ska vabba. Det blir kanske en månad. Eller mer. Eller mindre. Det är osäkert om det blir något mer jobba efter – före. Jag har en lista med några sista arbetsuppgifter att göra och jag har några få saker att gå igenom med min vikarie innan jag släpper lös henne.

Det är ju lite nervöst att utse någon som ska ersätta. Samtidigt som jag vill att det är en bra rekryt som gör schyssta grejor att lita på så vill jag ju inte att folk vill att jag ersattes för gott för att hen överglänser.

Jag är beräknad till den 21 april och är alltså i vecka 34 nu. Jag tror i tysthet att bebis har beräknat födelsedatum den 17 april men försöker att glömma av det för att inte hoppas för mycket och inte dö tristessdöden av att gå över tiden.

Med Melvin startade förlossningen på BF -1 men han föddes BF +2.
Med Eldric startade förlossningen BF -3 och han är född BF -2.

Jag jobbar.

Idag jobbar jag. Det känns lite ovant. Av årets fyra första arbetsveckor så har jag vabbat två fulla. Men idag är alla barn på förskola och skola. Friska. Samtidigt börjar jag själv känna mig lite krasslig. Inget allvarligt; snorig och ont i halsen.

I början av denna veckan hoppas jag att vi tillsätter en vikarie till min tjänst och att den personen kan börja arbeta om två veckor. Det blir två veckors inskolning på halvtid innan jag lämnar min arbetsplats för att vara nära Melvin när han opereras. Jag kommer tillbaka för ett kort gästspel på jobbet om jag hinner mellan största barnet och det riktigt lilla barnet. Annars dröjer det till efter trettonhelgen 2014 då jag inleder ett år som till hälften arbetande, till hälften föräldraledig.

På agendan idag står utöver lite pill och fix som halkat efter att jag ska reka plats för en fotografering centralt i stan på onsdag och att jag ska klippa mig på lunchen när jag ändå är i krokarna. Jag känner mig magert kreativ för tillfället, en krampaktig känsla håller mig stadigt i handen och när jag tänker på goda idéer och lämpliga miljöer blir det tomt, mörkt. Jag har ont om manliga modeller i jobbets bildbank, tiden är knapp, all lusta verkar hålla sig undan - jag tror vi får nöja oss med att det blir porträtt. Att han känner sig fin. Han får vara stjärnan när mina idéer inte är det.

Hemmamåndag.

Idag är det måndag och jag arbetar hemifrån. Jag tycker mycket om mina hemifrånarbetande dagar.

Barn äter bulle.

Ett improviserat mål "mat".

Jag jobbar inte nödvändigtvis 8-16.30 men ambulerande över dagen. Några timmar på morgonen, kanske en bra bit förbi lunch. Sen svackar jag en stund, ligger i soffan, äter chokladtårta. Så jobbar jag en stund till. När jag ska hämta en kopp te så går jag via tvättmaskinen. Kanske hämtar jag barnen en liten stund tidigare och så blir det en eller ett par timmar till med jobb när kvällen kommit.

En park.

Småskönt, nygrönt, för två veckor sedan.

Men framförallt tycker jag om dem för att måndagar är dagar som jag sällan har huvudvärk på. Kanske det kan hänga ihop.

Barn med förälder.

Lille Eldric och jag.

Blött på jobbet.

Idag har det varit duggit, skurigt, hällregnigt och alltihop om igen. Små sju grader och vind från alla håll. Och så har det varit dagen då jag skulle dryga ut jobbets bildbank med några somriga bilder. Lovande kombination…

Det var inte direkt frågan om att leka med vinklar, fånga ljuset eller experimentera utan istället for vi ur bilen på given signal och genomförde en treminuterssession, hon iförd sin somrigaste klänning och jag iförd min vinterjacka. Sedan blev både modell och kamera för blöt och vi sjappade.

Tjej i sommarklänning bland körsbärsträd.

En härlig vårig glassätardag i parken?

Färgade ägg.

Jag är påskäggsansvarig på mitt jobb. Det innebär att jag en gång om året får imponera stort i godisaffären. Att ställa sig och fylla godispåse efter godispåse med geléhallon, sockerägg, sura snören och romerska bågar ger respekt från alla yngre än 13. Jag drar kortet, slår koden, inväntar det lilla pipet av ”köp godkänt” och strax efter äger jag en hel ICA-kasse med snask.

Påskägg.

Fyra av färgerna.

Hur många gånger tänkte man inte som liten där man stod med ynnest och en enorm Toblerone på Danmarks-båten, och mottog ett glädjedödande nej av sina föräldrar, att när jag blir stor – då ska jag köpa så mycket godis jag vill!

En skål med ägg.

Glad påsk, vettja.

I år är jag också ansvarig över kokta ägg till morgondagens jobbpåskbuffé. Jag har färgat dem med gul och röd lök, rödbeta, gurkmeja och blåbär. Sen kommer säkert någon mena att de ska vara skalade och delade, inte sådana som jag gjort.
Då får de fixa själva, så ska jag sura på mitt rum.

Dags att gå till jobbet.

Eldric har kryat på sig tillräckligt för att återvända till förskolan i morgon och jag ska därför tillbaka till jobbet. Jag ska inleda den försenade jobbstarten med att träffa en tekniker här hemma som ska montera bort trasig del från Melvins elrullstol.

Pojke i rullstol.

Melvin, nyhämtad på skolan.

Sen ska jag åka till skolan med samma tekniker och göra samma sak på rullstolen där.

Och på torsdag är det bad hela halva förmiddagen. På eftermiddagen samma dag så ska jag vara föräldraledig. Det blir gott om jobb denna vecka (aka det blir fett med lön nästa månad).

Mjukstart.

Eldrics förskoleplacering blir något senare än vi från början önskat och det innebär att hans inskolningsperiod påbörjas senare än vi tänkt också. Vi kommer att fortsätta dela på föräldraledigheten  men jag kommer att vara hemma mer än A, eftersom det passar bäst så just nu. Jag har haft hög belastning på jobbet hela hösten men har inget som är igång just nu, vilket också gör det möjligt att liksom hala på igångkickningen en smula.

Jag har just sammanställt jobbdagar och föräldradagar och ser att det blir åtta jobbdagar de närmsta fem veckorna. Och jag har alltså redan varit ifrån jobb i tre veckor nu.

Det känns rätt skönt, för även om det inte är bara lata dagar att vara hemma med Eldric och Melvin, så är det i alla fall ett helt annat tempo mentalt än att pussla med tider och aktiviteter hela tiden. Husaffär, husrenovering, husstäd, sociala aktiviteter, jobb, hämta, lämna, sjuk och frisk, ligga efter på alla plan och så dessutom leverera en middag och ett par leenden varje dag.

Jag hoppas att den här perioden ska göra mig lite utled på långsamt. Jag tror jag behöver det.