Ljud att gilla.

Det finns väl inget ljud så rogivande som en fis eller fyra från det lilla spädbarnet som vaknar till efter en stunds slummer på soffan. Ackompanjerat av en krystning och ett litet belåtet stånk och stön efter. Varje pys går att likställa med mer av bättre. Allt är bättre med ett barn som inte gråter och vrider sig i jämna plågor, allt är bättre utan kolik.

Odd har sovit i nära tre veckor nu. Mycket behaglig bebis, hittills, särskilt om man jämför honom med storebror, som skrek helt hejdlöst i månader. Jag tror att få som träffade Eldric som riktigt litet minns något annat än hans ihållande skrikiga störande stämma som liksom invaderade varje tillställning som vi försökte medverka vid. Han bjussade minsann inte på några tandlösa leenden, jollrade inte sött, somnade inte trött. Det var inte bara en gång som vi undrade, medan vi tålmodigt vyssade barnet som skrek sig blå och röd:
Varför gjorde vi det här? Hade vi det inte bra som det var?

Odd har just börjat att vara lite vaken. Ett par timmar eller tre om förmiddagen och någon timma till kvällen, och så dessemellan vagt närvarande medan han äter. Det känns som om han tittar på oss nu och blicken är stadigare, ögonen söker sig allt mer sällan mot näsroten i en skev skelning. Nätterna fungerar rätt bra. Han har bara vid ett par tillfällen hållit igång, inte kunnat komma till ro efter mat. Annars vaknar han några gånger för att äta (vem räknar?!) och somnar sedan om nära. Det blir väl några gånger mer när Melvin är hemma. Då sover Odd och jag på en gästsäng jämte och i samband med att jag vänder storebror så kan det hända att lillebror vaknar för påfyllning.

Jag är glad i min bebis.

Ett stort S.

Efter Melvins ryggoperation så har han fått problem med att sitta. Han får ont i svanskotan. Så jag ringde till skoliosmottagningen, som var den opererande instansen, och de ville ha Melvin dit för kontroll.

Idag har vi därför varit tillbaka i korridorerna på sjukhuset. Melvins rygg röntgades och vi fick tala med läkaren som stelopererade honom för nu nästan två månader sedan. Han visade upp plåtarna. På bilden till vänster, före: Melvins rygg ser ut som ett stort S. Som en slingrande orm. På bilden till höger, efter: Melvins rygg är rak, nästan helt rak, och hans lungor breder ut sig innanför bröstkorgen.

Läkaren var mycket nöjd med resultatet av operationen, allt såg bra ut sa han. Han bekräftade också att det blir ett högt tryck på svanskotan om man sitter rak och att hans erfarenhet sa honom att det går över med några månader. Med den vetskapen så är det lite lättare att bära att Melvin har ont. Lösningen är i dagsläget att han sitter ganska lutad bakåt. Det för med sig en hel rad olika problem med sittande och sysselsättning, men det gör i alla fall inte ont. Jag hoppas att Melvin inte ska känna sig missnöjd och klandra mig, oss, dem, operationen, och att det onda just som läkaren tänker, ska lämna honom med tid. Det är förstås ingen höjdare att ha ont, men det är inte heller något vidare för en sådan som jag, som har skuld i allt, att ha varit med och tagit beslutet att operera. Jo, så, även om det egentligen inte finns, funnits, några alternativ.

Sist och minst.

Det finns mycket jag inte vill ha upplevt för sista gången. Som själva förlösningsögonblicket. Som att titta på den lilla ryggtavlan, lika brett mellan axlarna som mellan öronen. Som det där lilla ljudet efter en spädbarnsnysning. Som åsynen av nära mikroskopiska kläder i tvätten. Men jag ser också fram emot den dag jag och A enklare kan göra vuxna saker med varandra. När vardagsrummet inte alltid har soffan utspridd i delar då den tjänstgjort som koja. När inte allt är en potentiell upptakt till skrik och panik. Jag kommer inte sakna, alls, att vara gravid, min kropp för mig själv är befriande.

Det är lätt och svårt att ta beslutet att Odd är den här familjens sista ingrediens.

20130501-201913.jpg

Och han ger och han tar.

Odd vägde sig på onsdagen, fyra dagar gammal, tillbaka på sjukhuset för inspektion. 4025 g. På fredagen var BVC på hembesök och Odd vägde sig igen. 4200 g. Det är en viktökning med drygt 4 %. Det är som att jag skulle lägga på mig 2-3 kg, på två dagar…

Själv har jag lyckligtvis tappat gram. Jag åkte till förlossningen med 67 kg och kom hem dagen därpå med 60 kg. En vecka senare kunde jag väga in 57 kg. Om jag bara slutar äta kakor och börjar promenera så ska det säkert reda ut sig till sommaren.

Ändan ur.

Jag tänker att jag har svårt att komma loss, att inget händer, att jag inte får ändan ur. Idag har jag gjort ingenting, nästan. Jag vet inte varför det känns som om jag borde. Borde mer än gå upp med barnen, amma, byta bajs här och där, klä, tvätta kläder. Kanske är det för att det finns sådant som jag vet med mig att jag vill ha gjort men ändå inte gör. Som att fotografera Odd på det där trött bebis-viset som jag sett på nätet att andra gör. Nu har jag ju, än så länge, en bebis som sover och ändå sitter jag i soffan och ser på något gammalt avsnitt av Lyxfällan.

När jag tänker efter, är snäll mot mig, sätter ner ambitionsnivån, så kan jag ju se att jag visst gör. I helgen har vi haft först den ena släkten här, sedan den andra. De fick alla hemlagad lunch och hembakad fika. Mina barn och min man har både tvättade och vikta kläder, de får middag varje dag. Jag har sökt om Bilstöd hos Försäkringskassan, vänt mig till skoliosmottagningen för att inleda en utredning om en lite tråkig grej som dykt upp efter Melvins ryggoperation och arrangerat lite annat hjälpmedelsrelatert, träffat BVC, sålt ett foto till ett bokförlag och i alla fall tänkt på både stundande trädgårdsarbete och planerat för hur vår tomma gillestuga skulle kunna möbleras à la Blocket.

Nu ska jag dra handen ur godisskålen och åka till köpcentret. Jag tänkte dels se om jag kan hitta något klädesplagg att småmatcha minsta barnen i, om jag nu får ihop en liten fotografering. Dels vill jag köpa något snaskigt ur delikatessdisken till mig och min fina man. Ost och kex kanske. Ett glas vitt? Och så som barnfamilj, väldigt påtagligt just det, mitt bland leksaksbilar och små små sockar försöka göra något bonus av den här kyliga valborgsmässoaftonen.

Hej vår!

Sysselsättning.

I torsdags genomförde jag ett litet projekt under eftermiddagen. Assistenten vabbade men jag improviserade. Med fyra barn i köket administrerade jag Playmobil-lek, marängbak och Quesadillatillverkning. Marängsmeten fick nog stå lite länge, kakorna blev inget snygga men smakade bra. Ett par av quesadillorna blev lite väl mörkt randiga i pannan, men i övrigt gick det hyggligt. Om man räknar in att jag har två barn som av lite olika anledningar behöver mycket stöd, och att den tredje om man inte ger den tillräckligt med tillsyn driver igenom allehanda projekt av mer eller mindre uppskattad karaktär, så tycker jag nog att man får vara nöjd.

201304 Vardag 070

Idag har jag justerat projektet något. Melvinkompisen är inte här och dagens bak utgjordes av fyra limpor bröd, hemmagjord apelsinglass och en frusen tårta till i morgon. Jag har senare kompletterat det där med ytterligare fyra limpor, en chokladsås och fiskmiddag. Inga missöden vad jag känner till. Man får se till att hålla sig sysselsatt!

201304 Vardag 068Eldric var ute i trädgården en stund tidigare idag. Han kom in med jämna mellanrum och hämtade allehanda saker. Sen hittade jag honom så här, på vår lilla balkong där trädgårdsmöblerna står vinterförvarade har han vänt upp och ner på en låda, lagt en filt över, ställt fram en skål med torkad frukt och dukat med ett glas vatten. Där satt han och tittade på flygplan och bilar.
Liten rar.

FAQ.

Jag har fått lite frågor och här kommer lite svar.

Så vad tycker Eldric om bebisen?

Eldric talade en del i slutet av graviditeten om bebisar. Han började överge idén om att han själv hade en bebis i magen allt mer när det nog blev tydligt även för honom att hans mage bara mindre och mindre liknade min. Nu är bebisen här och Eldric har inte nämnt något om när han nedkommer, det verkar kunna dröja.

Eldric tycker fortfarande bäst om sig själv, är väl en ganska bra sammanfattning av nu. Han är inte så där värst intresserad av bebisen men finner sig själv hjälpsam när det kommer till att byta blöja. I övrigt passerar det hela ganska obemärkt, vilket väl är bra, hans situation har hittills inte ändrats nämnvärt på grund av att han fått litet syskon.

201304 Vardag 008

Där är bebisen, upplyser Eldric.

Vad tycker Melvin om bebisen?

Melvin är jättenöjd med sin söta lillebror och vill ha 100 000 syskon. Jag har låtit meddela att han får ta de 99 998 andra med sin far. Jag är klar.

201304 Vardag 013

Målar trappor.

Har bebisen fått något namn?

Jo bebisen verkar få heta vad vi på förhand föreställt oss. Eftersom alla min barn har alias på nätet så kommer även bebisen omskrivas under annat namn. Ska vi säga Odd?

Vad har du för vagn?

Jag har köpt en begagnad mestadel blå och röd Bugaboo Cameleon på Blocket. Jag vet inget om årsmodell, gissar på ca 2009. Det var ett paket med sittdel, liggdel, ståbräda och bilstol samt caffe latte-hållare och andra tillbehör i ett paket för 3000 kronor.

201304 Vardag 018

Och målar hjul.

Hur gick förlossningen?

Jag började gissa att något var på gång på fredagen vid 15. Vid 19 kunde jag identifiera värkar. 23 gick vattnet. Jag vilade mig genom natten men vid halv sex om lördagsmorgonen bytte värkarna skepnad radikalt och började göra ont, ont. Någon timma senare ringde vi hit Eldricvakt och åkte till förlossningen. Vi var där ca 08, öppen 6 cm. Jag hängav mig åt lustgas, fick en engagerad barnmorska. Drygt två timmar efter är Odd född.