Ja det känns lagom att detta är hemresedagen. Vi äter vår frukost och städar ut oss ur rummet och spenderar ett par timmar vid poolen. Vid lunch åker vi in till självaste Stintino där vi äter vår lunch under ett segel nere i hamnen.
Sen kör vi till Alghero för att tanka upp hyrbilen. Bensinstationerna tar inte betalkort och vi har inte kontanter så det räcker. Jag lägger min plånbok i bagageutrymmet och tror den är borta. Det är svettigt. Bankomaten vi guidas till av lokalbefolkningen är stängd. Och stressen över tiden kryper upp i knät. Ändå hinner vi fylla tanken och lämna in bilen, som tyvärr under ett av våra stopp fått en ytterst liten pyttebula på min dörr då vinden tog tag just när jag öppnade. Det kostar närmre ett par tusen, lite surt och typiskt.
Vi lyfter, hej då Sardinien! och spenderar våra sista euros på småkakor som tillsammans med frukt blir vårt tidsfördriv ombord.
Det är skönt att landa, skönt att vara tillbaka. Som kontrast till alla toast och all pizza på Sardinien köper vi thaimat på vägen hem. Hem.
Tyckte väl att det inte var så diabetesvänlig kost ( utifrån min sida sett). Kanske gott med toast ett tag.
Tervligt att höra om er resa och att det gick bra att ha lillsonen med trots alla bilresor.
Helena: Till lunch fanns det alltid annat att välja mellan, men en toast är ganska lagom mycket till ett ganska lagom pris och det gick bra att dela två på två stora och en liten. Det var ett enkelt val till en måltid som ofta kändes för varm för att njuta av riktigt ändå. Solen gör en inte så sugen tycker jag. Däremot var det lurigare med frukosten, på somliga ställen fanns inget annat än kolhydrater och socker att äta till frukost.