I lördags hade vi lite av en kombinerad inflyttnings- och sommarfest med omkring 12 vuxna och 8 barn. Melvin hade en personlig assistent här och det var fantastiskt. Jag känner mig så himla glad över att se hur Melvin var en av de åtta här. Att han var delaktig, hängde med, hade kul och log stort, störst.

För första gången någonsin på en fest där Melvin varit med mig så deltog jag på samma villkor som alla de andra vuxna. Jag satt och åt med dem, utan att behöva dela eller mata, fixa dricka, torka eller hjälpa någon på toaletten. Jag kunde vara med och prata istället för att leta sniglar på tomten, vända iPaden rätt eller justera sittställningen. Jag kunde nöja mig med att gå ut och höra på barnakvitter och stryka de mina och några andras lite lätt över armen.

Och för första gången någonsin så deltog också Melvin på samma villkor, för han behövde inte ha en förälder vid sin sida när de andra inte hade det. Han behövde inte en gång höra att han fick välja sysselsättning efter den hjälp jag kunde eller ville utföra medan jag kluven gick mellan de vuxna och barnen i syfte att räcka till överallt, men egentligen som så många gånger förr, missade båda gruppernas godbitar.

Det känns så bra att ha tagit i tu med assistanssituationen på fritiden för Melvin.