I morse kände jag mig irriterad. Jag satte på radion i bilen och låten de spelade i sommarlovsteatern var fruktansvärd. När jag bytte till CD var låten för mjäkig. Solen var för stark, kjolen kröp för kort, håret var trist och, äh, ingen idé att gå in på all misär. Men nu har jag blivit snäll, trevlig. Kanske hjälpte vittringen av helg, lite vitt vin och räkor, lite vitlök i såsen och att A kunde erkänna att den nyuppsatta CD-hyllan gjorde att vardagsrumsväggen tappade glamour för att bli mer tonårsrum. Vi får flytta om lite på tavlorna så ska det säkert bli bättre.

I kväll är det mörkt som september även om det är bara en vecka sedan årets ljusaste dag. Men regnet öser ner, piskar på rutorna och den vagt planerade ommålningen av fasaden i morgon blir skrinlagd (ånej). Jag har målat en fasad och sedan sett färgen rinna av för mycket. Katterna har kommit in, hem, och det finns för första gången på länge inga nyfångade möss på förstubron. Det känns som om det bara finns ett alternativ, att lägga mig i sängen och till ljudet av As pang-pang spela några rundor Rumle/Wordfeud innan jag somnar (för) tidigt.