En till två gånger per år så ligger Melvin inne på sjukhuset för att göra en andningsregistrering. Sist var det natten mellan torsdag och fredag denna veckan. Andningsregistreringen görs för att kolla så att allt som hör andning till fungerar så bra som det kan.
Under andningsregistreringen kollar man på andningsmönster, puls, blodgaser, vilket håll patienten ligger på, om hen snarkar, om hen sover oroligt, hur syresättningen är, om hen har andningsuppehåll och säkert en del till. Om patienten har en andningsmaskin så ser man om det är hen eller maskinen som initierar andetagen.
Det hela går till så att Melvin sover över på sjukhuset, medan han sover har han tre bälten över mage och bröst, en sladd fäst till en kopp nära halsen och en mätare surrad runt stortån. Hans andningsmaskin är kopplad till en liten enhet och alla sladdar samlas i en dosa som i sin tur är kopplad till en dator. På en skärm kan man följa alla Melvins värden.
Utöver de värden som man kan utläsa av själva andningsmaskinen och de uppgifter som de samlar in i datorn så filmas Melvin hela natten. Personal kommer också in en gång i halvtimman hela natten och för noteringar.
Vi träffar också avdelningens egna läkare samt lungspecialisten och så görs spirometri på klinfys. Det senaste är ganska odramatiskt, Melvin får en klämma på näsan och får sedan andas in och blåsa ut genom ett munstycke som är kopplat till en dator som läser av lungornas förmåga. På datorn syns en kurva som visar resultatet.
Jag frågar aldrig om själva värdena, om de är bra, hur de är i förhållande till en icke muskelsjuk persons. Jag lyssnar bara till om de är nöjda med själva registreringen i stort, som ju görs med Melvins förutsättningar i åtanke. Jag är rädd för att få svar på min fråga annars.
Det är rätt okej att vara på sjukhuset när man är frisk, om man tänker på alternativen. Så Melvin och jag gick och fikade på sjukhuscafét, spelade lite, pysslade, målade och så såg vi Spiderman i sängen tills det var läggdags.

"Klockan tickar ju så de i Danmark kan höra" var Melvins kommentar. Och lampan måste vara tänd. God natt då :)







Bra att det görs men jag kan tänka mig att dygnet hellre spenderas hemma i lugn och ro.
Finaste M! Han är klok han!!! <3
Sjukhusklockor är hemska… Inte nog med att det är svårt att somna för man är i fel säng. Man ska dessutom göra det i takt en klocka…
Brukar se till att dessa tickade bomber försvinner från mitt rum innan det är sovdags…
Pingback: 100 bloggade hen | På svenska
och hej till Christina som kom med i bild också :-)