Vi har inte alls särskilt stor trädgård. Gräsmattebiten är verkligen liten och jag tycker att vi ska sätta altan över det lilla där är. Gräsmattan är ändå inget att gå på, enen som står där gör den elak för barfotafolk och vi måste ändå lägga en anseenlig mängd deck för att Melvin ska kunna komma runt och fram.
Men A är inte säker på att han tycker så särskilt mycket samma som jag. Fast jag är rätt övertygad om att min idé är bra så jag väntar på att han ska förstå min eminens.Jag ser framför mig långbord och gäster, drinkar i solen och en skön soffgrupp, parasoll och grönt i krukor, nedsänkt och på annat sätt.
Den större delen av tomten är naturtomt med nakna berg, ljung och buskar och barr. Fint tycker jag. Jag kan gå från en plats där uppe med utsikt till min soffa på en minut. Det är vi alla fall överens om att det är fint!

Eh… poolen då? Med grottan o baren?
Pernilla: Eh… men alltså dina idéer var ”jättebra”, men…
Det är lite för Melvin detta, eller hur? Så jag föreslår – fråga honom vilken idé han tycker mest om.
Träplank… eller Batmangrotta i vatten. Träplank… eller Batmangrotta i vatten.
…är ni helt säkra på att det inte går att få det som bostadsanpassning? Melvin ska väl också kunna njuta av trädgården, tänker jag.
Mia: Jo, det är nästan som säkert att vi kommer kunna få det som bostadsanpassning, men bara bitvis. Jag vill göra mer än de. Och det är ungefär där vi inte är riktigt överens, jag och min sambo.