Melvins första pass med utomstående personlig assistent är nu avklarat. Fast just idag var det ju brevidgång och inte ren och skär assistans.
Jag har i förväg haft samtal med Melvin om hur det hela skulle läggas upp och eftersom Melvin är en rätt utåtriktad och en socialt fri person så tyckte han det var lika bra att köra pinka, bära, och tandborstning redan vid första introduktionen.
Många frågar hur mycket Melvin väger för att fälla något slags avgörande om hur svårt/tungt det skulle vara att hjälpa honom. Men hans tjugoen kilon är helt annorlunda än andras. De är långa och hala, vidsträckta och, ja inte ömtåliga, men man får vara försiktig. Assistenten frågade aldrig, var modig och lyfte redan efter att ha sett mig göra det två gånger och han och Melvin har sedan småsocialiserat på rummet större delen av kvällen. De verkar komma bra överens. Båda vet att de inte ska bli vänner, att vänner är jämnåriga, men att man ska trivas ihop och att dagens prat om Disney, Star Wars och fiske var för att ha något att bygga på.
Det är ju lite knasigt det där, att helt plötsligt ha en till person i familjen. Någon som man ska kunna ta av sig barfota inför och stå och visa upp sina svettiga fotavtryck på plastmattan för. Någon som ska höra hur man skäller på den lille utan anledning, någon som ska veta hur vår smutstvätt ser ut när den ligger och skräpar i hörnen.
Men också underligt är det ju för honom. Utan att vara varesig vän eller bland arbetskamrater, så ska han sitta med vid matbordet när As skäggiga bandmedlemmar sitter och pratar obskyra filmscener vid matbordet och liksom smälta in.
Att vara personlig assistent är ett fantastiskt arbete. Krävande. Tufft. Givande. Vackert. Härligt. Och något man växer på.
Hoppas ni trivs med varandra.
Vad Du skriver härligt, beskrivande om Dina tankar. Verkar ju börjat bra. Bara ni kan ha en bra kommunikation så fortsätter det säkert i öppen och lättsam anda. Lycka till! :-)
Spännande, det låter ju ändå som det gått bra.
Visst är det skillnad att bära ett barn som själv kan klänga sig fast mot någon man måste stötta allting på. Elin väger 30 kg så gymmet behöver vi inte går på:).
Du sätter fingret på… Ska bli galet spännande att höra vad Melvin tänker framöver!
Krysser fingrene for at det kommer til å bli en lykket relasjon!
Vilket fint jobb. Annat än att sitta på ett sterilt kontor och stirra i en skärm. Att få sitta vid en familjs matbord och lyssna på det verkliga livet. Vilket jobb. Man dånar.
Hoppas att allt blir bra. Det tror jag. Det låter som det.
Vi har också intoruktion av assistent hät hemma, J är helt ”uppe i trasorna” och tycker att det är JÄTTE häftigt med en kille som assistent…:D
Personlig assistent är ett komplext yrke och det kan vara världens bästa jobb om allt stämmer. För er verkar det ha börjat toppenbra och jag hoppas att det fortsätter så. Jag har skrivit en bok som heter Jobba som personlig assistent (Gothia förlag, 2011) om ni vill ha lite tips.