På söndag flyttar vi in och toaletten står i garderoben ännu. A ligger på alla fyra och klistrar golv i kök och hall nu. Hantverkarna kommer på löpande band i dagarna och snickaren kör stadiga pass. Det ska nog gå! Rörkillarna kommer i morgon och sätter tillbaka handfat och toalett, elektrikern monterar dosor på el som är blottad och sätter in jordfelsbrytaren på fredag. Svärmor är snäll, kommer upp från södraste landsändan och pratar om att hjälpa med städningen. Plattsättarna ska foga det sista på fredagen och målarna är där varje dag i veckan, spacklar och målar. Den ene har ett skratt som får mig att tro att allt löser sig. Skönt.
-
Det här är bara en sida om mig, mest. Jag är omkring 30. Har ett litet M, 2004, en pratmaskin med datorspelsintresse , omfattande rörelsehinder och stor charmoffensiv. Bor i litet platt hus som sitter fast i ett, med A. A > allt. Tillsammans har vi ett smått E, 2010. Gillar foto, bakar gärna, drömmer om hund, hade en Hobby. Jag tycker bäst om svart på kroppen men har färg i själen. Och på strumporna. Hitta mig
bakelse
bakelse
-
Dela, läsa, mera
Åh, vad spännande att det närmar sig! Skön att vissa skratt kan ha en avslappnande effekt.
När vi skulle byta kök här hemma och uttryckte vår oro för hur det skulle gå sa den norrländske snickaren lugnt: ”Jo, han man kunnat skicka folk till månen, så ska vi nog kunna sätta ihop ert kök, ska ni se!” Och det var ju skönt att höra. Mitt i allt. =)
Frida: Jamenvisst kan det vara ganska skönt att avväpnas så där! För en själv är det ju stort och omständligt, men för dem är det inte så knussligt!
Du har en award att hämta på min blogg.
Madde: Då får jag kila dit och kika :)