Som svar på en fråga i detta inlägget om funktionshinder/handikapp/Melvin/muskler:
Eleonore undrar:
Blir Melvin ledsen och arg över sin sjukdom ibland? Hur förklarar du om han undrar varför han är sjuk och inte andra?
Jag tänkte att Melvin bäst svarar på den frågan. Så jag intervjuade honom lite.
Känner du dig ibland ledsen eller arg över att du har SMA?
Jag känner mig glad! SMA är att man har rullstol bara. Det är roligt att ha SMA. Man göra vissa saker som andra inte kan, dom kan göra vissa saker som jag inte kan. Alla kan lite olika. Det är sant.
Varför får vissa SMA och inte andra?
Det är en sjukdom som bara åker in i vissa. Alla tycker olika, ingen är samma, så alla är lite annorlunda. Men vissa tycker nästan likadant.
Jag frågade också om:
Favoritdjur: Lejon
Favoritfärg: Röd
Favoritglass: Sandwich
Drömresa: Åka till Egypten, se pyramiderna och mumier och Faraos förbannelse och grejor.
Melvin vill gärna kontra med tre frågor, saker han aldrig riktigt förstått:
Hur sitter man på knä? Hur sätter man sig ner? Hur hoppar man?
Likt Melvins frågor hade jag också funderingar när jag var mindre. Jag undrade hur man gör när man svänger när man går. Inte självklart alls.
Sitta på knä har jag gjort. Men jag har aldrig satt mig och aldrig hoppat. Skulle jag helt plötsligt ha starka muskler skulle jag nog inte veta hur man gör. Vet bara hur det ser ut när andra gör det.
Emma: Jag har aldrig tänkt på det där, om att man kan undra hur man gör när man går, svänger och så vidare. Det är ju inte direkt något jag själv kan svara på heller. Hur jag gör. Det liksom mest händer…
Det här är det gladaste, finaste jag läst på länge! Härliga fina M. Tänk så naturligt allt är för honom, som väcker sådan debatt och sådana känslor hos oss. Man får verkligen perspektiv när man läser hans svar. Och så klok han är, jag var tvungen att läsa intervjun högt för J :-)
Susanna: Roligt att höra. Ja och visst – det är naturligt för honom! Han är rätt vanlig om du frågar honom själv!
Jag älskar de här inläggen! Melvin verkar vara världens fantastiskaste barn du världens bästa mamma.
Annika: Fint sagt, tack!
Gulle. Vad fint du lyckats med honom. Det är sådana värderingar jag vill föra vidare till mina barn.
Du kan hälsa att jag inte kan sitta på knä längre, det gör ont. Hoppa är jag inte så värst bra på heller. Men någon annan kanske kan beskriva bra.
Finns det planer på en Egyptenresa? (Det lär inte vara så häftigt som man tror. Fast kanske om man är 7 år.)
Mimmi: Å så smickrande! Jag ska hälsa honom det där om hoppa och på knä. Jag har försökt beskriva hur man sätter sig ner, och hur man hoppar förr. Inte är det lätt inte. Vi har inga planer på Egypten men kanske en gång att vi får ta en resa dig. Som födelsedagspresent någon gång kanske? Bättre än mer mer mer lego och vad det nu är. Fast också förstås en del dyrar!
Klok Melvin som brås på klok Caroline.
Love: Snällt sagt.