Tvåtusen.

Jag var 21 år. Min smala svarta långklänning glittrade något våldsamt där i en svinkall scoutstuga i västra utkanten av stan. Festen jag var på skulle vara enorm och fantastisk, men det som satte absolut störst spår från kvällen var att det aldrig blev varmt, att det aldrig blev roligt och att det var så satans knöligt att ta sig fram i mörkret på den knaggliga stigen när jag gav upp hoppet om förbättring strax efter tolvslaget.

Tvåtusen var året då jag jobbade på telebolag och elektrikerfirma, först ganska lite på båda ställena, sedan väldigt mycket på båda ställena. Jag hamnade i ett läge då jag hade ypperliga förhandlingsvillkor eftersom båda arbetsplatserna ville behålla mig hos just sig. Jag tyckte jag var rent av mästerlig när jag lyckades få till en månadslön på 17 500 kronor och därmed fortsatte jag hjälpa folk att få ihop en internetanslutning med uppringt modem och annat telerelaterat. På helgerna träffade jag gärna killarna från jobbet, gärna i baren. Backgammon och biljard och öl och skinnbrallor och han med det lockiga håret som tyckte om mig som få andra. Någon bortsupen Nokia 5110, svart smink och små tygstycken knappt större än en normalstor grytlapp. Helg efter helg.

Jag blev tillsammans med en kille som jag tyckte var rätt imponerande, men intensiteten i förhållandet var mestadels rätt låg eftersom han oftast befann sig i en sinnesstämning eller på en plats dit jag inte kunde nå. Han var när vi sågs uppmärksam på vilket nagellack jag hade men saknade förmågan att se att jag bara log mot honom.

Jag bodde i andra hand i en trea, en fin lägenhet med randiga tapeter mest överallt. Ungefär samtidigt som jag fick lämna lägenheten sålde föräldrarna gården och fåren och flyttade till England. Jag tog min gigantlön och ett gigantlån och köpte mig 19 kvadratmeter mitt i stan. Jag hade dubbelsäng och en då ganska modern ”bärbar” dator och de restrerande 10 kvadratmetrarna efter möbleringen av de två föremålen fick hunden. Den lurviga passade jag under perioden hon skulle bli rabiesklar för att sedan sticka utomlands hon också.

När semestern kom och jag låg där uttråkad på mitt benvita överkast och suckade över tristessen så föreslog min vän Paletten att jag skulle packa bikinin och sticka till Spanien, där hon lapade sol med sin familj. Hettan var slående när jag klev av planet i Alicante några timmar senare. Vi åt glass i poolen och dippade calamares till kvällsmat och spelade UNO på terassen halva natten, hela veckan.

Paletten sa förresten upp sin plufsiga pojkvän och flyttade hem till mig i väntan på en egen bostad. Vi kom under några månader att dela arbetsplats, säng, hem och vänskapskrets. Bill och Bull, sa chefen och menade oss.

Jag började dra ut tänder. Sex stycken. Det gjorde förbaskat ont mest jämt i käften, men det hela möjliggjorde nya partytrick så som att jag kunde ha salta pinnar på tvären i munnen och bita ihop utan att de gick av. Säkert en och annan imponerades av dessa mina nya tvåtusentalstalanger.

När det blev lucia försonades jag och Proffset. Vi hade varit lite… aviga mot varandra. Det hade kommit lite smutsdisk och missförstånd och arga lappar emellan oss då vi delade den randiga lägenheten. Men jag tror vi saknade varandra. Proffset och jag åkte på smekmånad, hon gjorde passande nog proffstecknet på varenda bild från London.