Fördomsfull snällhet

I dag har Melvin haft Melvinskolans dag. Det innebär kul lek och spel på fotbollsplanerna vid skolan. Olyckligtvis är det här den blötaste dagen i år. Ett par timmar in på dagen så ringde de från skolan och sa att Melvins elrullstol lagt av. Till följd av tidigare nämnt assistenttrassel så stod två förvirrade lärare intill mitt strandade barn och pratade om error. Jag ringde Hjälpmedelscentralen och frågade hur man frikopplar stolen, eftersom jag inte var på plats för att leta upp hur och eftersom lärarna inte verkade ha förmågan att leta långt ner efter spakar. Jag återkopplade till lärarna, de hittade frikopplingen och tillsammans knuffade de in Melvins stol undan regnet. De sa att de själva skulle klara att lyfta honom till manuella rullstolen, hej då.

Efter en stund ringde de igen. De sa att jag var tvungen att komma ner med nya kläder till Melvin. Han var alldeles blöt och kall och… nej han behövde helt enkelt nya kläder. Men verkligen? Ja verkligen, han måste ha nya kläder. Jag sa att jag skulle försöka lösa det, att jag inte visste hur.

Jag löste det. Men när jag kom ner till skolan så sitter Melvin och lajjar med sina kompisar. Jo hans tröja är fuktig, en mörk trekant där jackan inte varit stängd och visst, han är rätt blöt i skrevet, men hans klasskamrater är allra minst lika blöta som han är.  Eftersom jag avbrutit allt som jag gjorde och inte kunde lämna, och ändå gjort det, så bytte jag kläderna. Melvin och jag pratade under tiden. Jag sa att jag  tyckte att det var rätt fånigt, att jag behövde åka ner med kläder och han sa att han försökt säga till läraren att det inte gjorde honom något att hans kläder var blöta. Men hon hade sagt att: Nej så här kan du inte ha det! och ringt mig, fått mig att ställa in saker för mig.

Jag berättade för Melvin, medan jag bytte hans kläder, att det finns något som vi på mitt jobb kallar för fördomsfull snällhet. Det är när man behandlar folk med funktionsnedsättning på ett sätt som är menat att vara snällt, men som blir bara dåligt, sämre, sämst. Orsaken till beteendet har vi, tror vi, hittat kärnan till; man dömer ut folk med funktionsnedsättning och tror mindre om dem än om folk med normfunktion. Jag drog exemplet om den vuxna kvinnan i rullstol, som fick en klapp på axeln ombord på planet mellan Göteborg och Stockholm: Visst ska det bli spännande att flyga! sa flygvärdinnan. Och jag berättade om chefen med 2000 anställda som blir stoppad på gatan av en främling som med hög röst och artikulerar tydligt:
DET ÄR KALLT UTE – DU MÅSTE SÄTTA PÅ DIG EN JACKA!

Jag var den enda föräldern som var där. Ofixad kom jag till klassrummet och bytte kläder på mitt barn som blivit blött. Som om han behövde det. Som om han ville det. Som om det vore någon skillnad på honom och de andra. Läraren kom ut efter mig när jag sur skulle gå och sa att vad bra att vi löst det där! Jag sa till henne att vi löste ingenting:
Vi gjorde Melvin en jädra otjänst, vi gjorde skillnad på honom och andra, och för mig var absolut inget löst då jag fått avboka saker, fått skaffa både barnvakt och skjuts och att vi gett utrymme åt fördomsfull snällhet i 5B. Fy fan.

Kundkorgskungen.

Hösten bara öser in, med massor av assistanstrassel, hurra för det. Både jag och Melvinpappan får ta en massa pass som vi inte önskat oss själva. Vi får gå från jobbet, jobba ikapp, jobba natt. Jag kompenserar tröttheten som breder ut sig över alla dimensioner med att göra som jag ofta gör när jag är trött:
jag äter choklad och lägger saker i kundkorgar på nätet. Dra-på-lakan, måttsatser, Margrete-skålar, tallrikar från Iittala, kuddfodral förstå, byxor, en långklänning, en spegel, ett överdrag till bäddfåtöljen på Melvinrummet. Jag köper sällan men det är som att jag inte orkar göra annat än att rafsa runt bland ha-begär, drömmar och att hjärnan liksom bara räcker till att matcha färger. Eller vad sa jag nu – svart, förstås. Svart matchar alltid.

Assistenten i skolan har bytt tjänst. De jag anställt har inte hunnit börja men han, den förre, har hunnit sluta. En av tre för fritidspassen har blivit sjuk på ett sådant sätt att han inte kommer tillbaka. En har semester. En börjar plugga när augusti är över. Bara jag tänker på det så känner jag att jag måste äta ännu mer choklad och lägga något stort och tungt i en kundkorg någonstans.

Kanske måste jag också trycka på KÖP någonstans för att väga upp ångesten mm allt det här sabla trasslet ger.

Hon var inte där.

Min farmor, hon ramlade och gjorde illa sin axel för två år sedan. Hon skulle just fylla 100 år. Hon som fram tills dess varit pigg och aktiv utan hjälp hemma veknade på kort tid ganska rejält. Det blev stökigare i hemmet och en bit rörigare också gällande minnet. I våras föll hon hemma, hon bröt sin höft. Hon opererades, fick flytta in på vårdhem och där ligger hon nu.

Jag har hälsat på henne kanske var tionde dag sedan hon kom dit. Det har känts enkelt att åka förbi henne. Jag har haft med mig jordgubbar eller choklad eller tre ungar. Hon har lett åt hur de vant rullat runt i rummet i hennes rullstol, vi har pratat om italienska skor och om bergknallen som är merparten av min trädgård.

20140920 Sydkoster-3x4

Hennes funktioner har svikit henne och hon har gjort… ingenting… sedan hon hamnade där. Hon ligger i sin säng. Antingen sover hon eller så tittar hon tomt på något som hon inte längre kan se. Men hon har alltid blivit glad och varm när jag kommit dit. Vad roligt att se dig, säger hon! Hon har efter hand hakat upp sig på ett antal saker. Som hur jag har hittat dit, vad det är som låter i korridoren och hur gamla mina barn är. Igår var jag alldeles nära vårdhemmet och jag tänkte bara lite snabbt kila in och säga hej, säga att solen lyser, att jag varit i Frankrike i sommar, att lavendeln blommar nu.

Min farmor var inte där.

Jag grät tårar som hon inte kunde se och klappade hennes nu långa gråa hår medan hon pratade om små osynliga gubbar runt handleden, om hallonsylt i syrummet, om frukter som är kompakta som hunden till höger, om att hon fått sysslor nu, målar om köket. Hälften av det hon sa var ord som inte finns. Det kändes inte som att hon såg mig. Jag kunde varit vem som helst. Mitt namn var inte längre bekant, när jag nämnde min pappa hände inget, hon pratade vidare. När jag snörvlade fram att jag var tvungen att gå så sa hon att hon skulle se efter sin sedan länge avlidna lillasyster, som om att hon behövde passning och jag tackade för kakorna och kaffet som hon yrat om men som inte fanns att smaka.

Lilla farmor vad tomt det blev.

Living la vida loca.

Stor igår:

20150807 Tossene-30

Mindre idag:
20150808 Bad på 47-101-2 20150808 Bad på 47-106

Sådär som jag känner för vatten har jag i alla fall lyckats att inte föra över till mina barn. Det är som en liten gåva, tänker jag. Jag har ofta önskat att jag kunde tycka att det var roligt att bada.

Sommarvanor.

Det har kanske inte varit så varmt, sällan över 20 grader. Men jag tycker ändå att vi haft det rätt fint. Vi har dörren öppen för det mesta, på vår altan är det ofta varmt och vi har ätit många luncher och mellanmål där ute. Vi har sölat med vatten, plockat blommor, gått till kojan i skogan, cyklat runt kvarteret, ätit lunch på stranden och de tre mer badglada i familjen har doppat sig. Vi har ätit middagar hos grannarna vid långbord i trädgården, åkt till parken och ätit glass, varit ute med båt i skärgården och ätit silltallrik. Vi har haft sommar.

201507 Stenar-97 201507 Stenar-107

Med barn spelar det inte så stor roll om det saknas 7-10 grader. De har spring i benen ändå, de låter färgen på himmelen istället för termometern avgöra om det är shortsväder eller inte. De har inte förväntningarna med sig från föregående år. De surfar inte ”Kreta + sista minuten” på kvällarna. En får låta sig ryckas med och känna sommarglädjen hos förskolelediga livsivriga små!
201507 Stenar-74

En kort tur, dag 7 och 8.

Efter frukost packade vi återigen in oss i bilen, vi körde efter en bits velande samma väg som vi kommit. Vi hade inget mål för den här dagen, mer än att beta av så mycket som möjligt av de 120 milen till Kiel, som vi hade för avsikt att nå dagen därpå, för att där ta färjan hem. Dyrt men bekvämt att slippa de sex sista timmarna i bil.

201507 Semester-597

Eldric framför bilen. Packade och klara i Annecy.

Autobahn har väl aldrig varit så fullt av vägarbeten som denna sommar och det gick rätt så trögt. Jag mätte snitthastigheter mellan orter och fick fram allt från 70-100 km/h och det är ju inte särskilt fantastiskt för vägar när man har för avsikt att nyttja det unika med fri fart. En bit söder om Frankfurt SMS:ade svärfar. Klockan var snart två. Han skrev att han var på väg söderut i sin nya husbil. Efter ett par meddelanden kom vi fram till att vi var på samma väg, i motsatt riktning. Klockan 18 möttes vi på en bensinstation vid Neunstein!

201507 Semester-601

Eldric spelar iPad.

Vi tog in på ett gasthaus, de parkerade sin husbil bland andras. Tillsammans åt vi schnitzel och drack pilsner i den soliga kvällen. Vi sa hej då och var och en la sig hos sitt. Det blev en himla fin kväll det där!

Odd äter sin första klubba någonsin - rätt nöjd med det.

Odd äter sin första klubba någonsin – rätt nöjd med det.

Två sprattliga på Gasthaus.

Två sprattliga på Gasthaus.

Dagen efter hade de kört söderut när vi for norrut. Kiel strök vi tidigt från att göra-listan då tajmingen vart fel. Vi skulle behöva tillbringa hela eftermiddagen i Kiel och det gör ingen glad. Dessutom är båten dyr, 3800 kronor för oss. Så istället satsade vi på att köra hem.

När vi kom till Puttgarden var klockan ungefär två. En av färjorna hade gått sönder och all båttrafik blev lidande. Köerna var långa och alla kiosker var stängda och vi hade ingen stödmat i bilen, jag var hungrig! Vi kom med tredje färjan, åt korvlunch ombord klockan halv fyra, just innan jag nästan svultit ihjäl. När vi körde av var kön till Tyskland sex kilometer lång, de som stod där skulle få se många fler färjor än två åka utan dem! Stackarna. Vi körde på och var hemma efter 12 timmars resande, halv tio på kvällen parkerade vi utanför vårt fina fina hus!

Vår korta tur blev närapå vår längsta hittills… Hoppsan. 360 mil!

En kort tur, dag 5 och 6.

201507 Semester-384

Lite molnigt över sjön i Annecy denna morgon.

201507 Semester-370

Glad gungare!

Annecy hade under natten sänkt temperaturen med ungefär 10-15 grader, vilket kändes mer lämpligt än tråkigt.  Eftersom det var lite molnigt gick vi en promenad vid vattnet, busade av barnben på en lekplats, provsprang gräsmattor, tittade på svanar och annat som är fint. När vi ätit Croque Madame köpte vi biljetter till båten, vi åkte en timma och uppfattade något enstaka som guiden i motvind försökte berätta om det vi såg. Odd genomförde avancerade gymnastiska övningar under tiden.

201507 Semester-390

Gott med semester till lunch.

201507 Semester-391

Jag åt en väldigt god Crocque Madame.

201507 Semester-404

Frankrikes flagga i aktern på båten.

201507 Semester-409

En liten sommarstuga med skapligt läge…

201507 Semester-406

Det är fint runt sjön, höga berg reser sig och vattnet drar åt turkos.

När vi kom tillbaka hade vår badvän solen anslutit och värmde lagom, vi gick till stranden igen. Barnen är mycket badglada, Eldric befann sig mer under ytan än över. Odd grävde gropar och hade sin filosofiska evighetsblick när han tittade ut över det turkosa med bergen som kuliss.

201507 Semester-460

Odd badar.

201507 Semester-423

Eldric älskar att bada, han plaskar och dyker och kan hålla på i evigheter!

201507 Semester-437

Jag älskar också att bada! Eller nej, jag skjuter gärna upp det till ett annat år, även om jag faktiskt doppade mig i alla fall två av tre dagar i Annecy. Den ena dagen var det ju faktiskt 37 grader… Jag bygger hellre nåt.

201507 Semester-440

Torn av sten.

Efter glass stannade jag med nöjda barnen i en lekpark medan A storstegade till hotellet för att hämta lite saker som skulle göra kvällen lättare. Sen fick vi stora varsin Aperol Spritz, Eldric målade monster i sin bok och Odd drack äppeljuice som om han var bottenlös, lät fyra Lego-gubbar sitta på kö på en platta, precis som hemma, precis som alltid.

201507 Semester-478

Fina glassar i Annecy, varför smakar inte glass så här hemma? Fullproppat med frukt, krämigt.

201507 Semester-487

Odd på lekplats.

201507 Semester-488

Brandmannen Eldric svingar sig på lekplatsen.

Vi åt vår middag och gick hem till hotellet.

201507 Semester-498

Semesterdrinken no 1: Aperol Spritz.

201507 Semester-494

Eldric har nyss börjat måla saker som föreställer saker. Jag gjorde en bok och packade med den. Den har han fyllt med monster, inspirerad av spelet Witcher 3, som han gärna bisitter.

201507 Semester-496

Äppeljuice, Odd och legogubbar på rad.

Dagen därpå promenerade vi upp till slottet på höjden, besökte utställningen. Efter crepes-repris-lunchen gick vi till ett inhägnat badområde där A tvingades köpa ett par automat-speedos för att få komma in. Förstås tog jag kort! Sedan badade vi i poolen och löpte bland sprutande vatten, solade oss och njöt av den somriga pärlan vi hittat här i östra Frankrike.

201507 Semester-528

Utsikt från slottet.

201507 Semester-513

En bit slott.

201507 Semester-526

Utställningen på slottet var ovanligt trevlig, den visade upp miljön runt Annecy. De hade fiskar i akvarium och modeller över sjön, information om bergen. Och små grodorna.

201507 Semester-540

Standardpose i vattnet för Eldric.

201507 Semester-562

Sprut och sprutt i Annecy när vi besökte deras utomhusbadområde.

201507 Semester-533

Eldric på crepecafe.

201507 Semester-535

Fina hus, fasader och färger i Annecy.

Vi körde repris på glass och fördrink, målade fler monster och beställde in mer äppeljuice. Under jakten på en lämplig restaurang somnade Odd i vagnen och vi åt vår middag i mer ro än de andra kvällarna. Personalen på restaurangen var mycket måna om att vi, den svenska barnfamiljen med en vagn lastad med allt man kan behövas på en tur runt jorden, skulle lämna deras paradplats och sträckte fram notan ungefär samtidigt som vi svalde näst sista tuggan av vår middag. Odd vaknade och vi bytte till en intilliggande bar, drack något lokalt vin och tittade på varandra. Det är mer se än samtala när man turistar med barn. Vi har överseende.

201507 Semester-280

De många kanalerna ger verkligen Annecy ett särskilt uttryck. Så himla fint bara.

201507 Semester-328

Här tog vi en drink.

201507 Semester-573

Har de husen fulla av petunior? Överallt verkar de välla ut.

201507 Semester-585

1000 kronor per person och dag, får man räkna med, när man turistar i Europa utan tält.

201507 Semester-572

Mopedstilleben.

Det kändes helt lagom att det här var sista kvällen och att vi i morgon skulle sätta oss i bilen igen och åka mot norr.

En kort tur, dag 4.

Vi åt en fin frukost på hotellet, supergod ost och trevligt upplagt, alltihop, men knappast motiv för de 2640 kronorna. Vid lunchtid parkerade vi vid turistinformationen i ett 37 grader varmt Annecy, Frankrike. Nästan alla hotell var fulla men vi hittade tre nätter nära järnvägsstationen och checkade in där.

201507 Semester-277201507 Semester-282201507 Semester-247 201507 Semester-243

En kvart eller så på lummiga gångvägar invid kanalen tog oss in till den fina stadskärnan av äldre snitt. Vatten trängde sig in i stan på flera ställen och broar löpte över, tog oss från ena till andra sidan, från gränder till portaler, till öppna platser, torg. Bergen stod som kulisser bortom sjön. Uteserveringar och små butiker låg i bottenplan på alla de tätt stående husen, smala men höga, och petunior i tusental var som rouge och bubbelvatten för stan. Det var ju det här vi letat efter!

201507 Semester-289 201507 Semester-250 201507 Semester-272 201507 Semester-285

Vi åt en fantastisk crêpe i svalkan från en stenmur. Vi gick bort till den steniga stranden och slängde oss i det turkos vattnet. VI åt den godaste av glassar. Efter tupplur på hotellet för litens skull så återvände vi in till staden, drack en drink och väntade på svalka, åt en pizza och njöt av allt blivit just så där som vi vill ha det på semestern. Barnen stojade och stimmade en stund på hotellrummet innan var och en somnade någorlunda nära sin plats och så sov vi den bästa av nätter och längsta av sovmornar, kanske någonsin.

201507 Semester-336 201507 Semester-316 201507 Semester-317 201507 Semester-321 201507 Semester-330 201507 Semester-327