Lekstan.

Det är inte ofta vi går till lekland, men ibland känns det värt 2 x 90 kronor att slippa stå i regnet när åskan mullrar för att rasta två gummiklädda barn som per timma attraherar ett par deciliter sand var på de våta kläderna. Så idag åkte vi till Lekstan. Jag har bara varit där på förmiddagen på vardagar och då är det helt uthärdligt. Det liknar inte på något vis de ställen jag med skräck minns från barnkalas som Melvin blivit bjuden på. Där ligger svetten som en frän dimma över stället och ljudvolymen är att beskriva som fantastisk på ett jagande sätt. Barnen ser inte klart och efter glassen så är det knappast bättre.

20150528 Lekstan-104 20150528 Lekstan-135 20150528 Lekstan-5 20150528 Lekstan-52 20150528 Lekstan-63

Men som sagt. På Lekstan klockan 10 är det rätt soft. Ett icke ömtåligt ställe som tål nästan oändliga mängder bus. Eldric hittar snabbt någon som blir vännen för dagen och Odd tumlar nöjd runt på det där mer ickesociala vis som tvååring är. Sen äter vi något från den ickeinspirerande menyn, leker lite till och åker hem till vår siesta (Odd sover och Eldric spelar iPad).

Jo, men det funkar.

Fem!

Idag fyller Eldric fem år. Han gjorde sitt inträde i livet gällt skrikande och så fortsatte han i ett halvår sedan. Det är en lång tid. Särskilt när någon skriker hela tiden. Han var en pärs. Hans röst var så stark. Jag bar honom till tidens ände, jag vyssade, sjöng, masserade, rullade vagnen över gupp, rullade den – oh – så försiktigt, knöt upp honom hårt, jag provade allt. När vi var på semester den sommar så kom folk fram till oss och berättade vad som var fel. Fel mössa, ful mössa, hungrig, för mätt, ätit för lite, ätit för mycket, för varm, för kall. Men inget av det där var tips som hjälpte så välmenande de ändå var.

20150527 E 5 år 20150527 E5 år-21 20150527 E5 år-30 20150527 E5 år-56 20150527 E5 år-80 20150527 E5 år-88

Lyckligtvis har han slutat skrika så där. Han har fortfarande väldigt nära till känslorna. Han är jätteglad, jättearg eller jätteledsen, jättekränkt, jättecool. Idag har han till exempel varit jättelycklig över att hitta en trädkoja på lekplatsen men jättesur på den uselt konstruerade skateboarden som inte körde honom rakt och fint när han just fått den!

Grattis min lilla fina med fem.

Jobbstresspress.

Jag arbetar 64 % men jag gör egentligen jobb som lätt hade räckt till en 100 %-ig tjänst och lite därtill kanske. Det är ju inte direkt så att det lönar sig för mig, lite lön för mycket arbete… Men i höst ska jag gå upp en del i tid, jobba en fjärde dag. Det känns just nu ganska bra. Jag är egentligen rätt nöjd med att jobba bara tre dagar i veckan och gillar att vara hemma med di små de andra dagarna. Särskilt nu när våren och sommaren kommer (?). Men just nu tappar jag så många bollar. Missar mail. Min inga-papper-på-skrivbordet-när-jag-går-hem-princip har brustit och där ligger en hel bunt med papper och jag har börjat föra anteckningarna med fula handstilen… Jag hinner inte. Jag missar. Jag vaknar på natten och kommer på någon liten detalj som jag missat i något av de stora projekten som närmar sig deadline och jag får skriva ett mail till mig själv för att inte glömma. Jag fattar beslut på lösa grunder för att jag helt enkelt inte har tid att göra något ytterligare mer av mina tankar. Det gillar jag inte. Från nu fram till semestern så måste jag komma ihåg att säga nej till allt som inte är att avsluta mina projekt och annat som är sedan länge ”planerat”.

Nu måste jag skynda mig i säng, ytterligare en sak att stressa med…

Lördag hela veckan.

20150512 Orvik-34

Morfar får hjälpsamt besök, dags att hissa flaggan!

20150512 Orvik-39

Odd kan det mesta helt själv… Som att tvätta tänderna med tvål.

20150512 Orvik-38

Eldric bestämde för länge länge sedan att vi skulle sova i sommarstugan. Så det gjorde vi.

Jag tog de två små och for till mina föräldrar på andra sidan, stannade måndag-onsdag. Jag agerade rutinerat inför de 40 milen i bilen. Vi väntade med att åka tills klockan var 10. När vi kört ungefär halvvägs så stannade vi på en rastplats och åt mackor som jag vet går åt snabbt och tuggas lätt. Sen stoppade jag in barnen i bilen igen, gav den ena nalle och den andra iPad och så for vi igen. De sov och spelade fram till grinden.

På vägen hem hade jag en annan strategi men också den var framgångsrik. Jag såg till att vi var just lunchätna när vi vinkade adjö. Jag la iPaden så att den skulle kunna nås av barnarm, delade ut mormors kaka och dricka och sa att jag skulle säga till när man fick äta. När vi kört halvvägs så slocknade minsta och då fick största ha iPad, när alla var vakna igen så var det fritt fram att äta kaka och sen var vi i princip hemma igen. Vi behövde bara stanna en kort gång och kissa i en vägren. Skönt när resan i sig tar 4½ timma att inte behöva förlänga den ytterligare.

20150512 Orvik-83

Det fanns mycket roligt på lekplatsen, och vi hade den nästan för oss själva. Lyx för storstadsbo!

20150512 Orvik-180

Eldric tyckte det var roligt att vara Spiderman för en stund.

20150512 Orvik-46

Den här cykel… -grejen var kul! Eldric kunde trampa runt fyra pers utan möda och fort gick det! Jag kunde knappt titta på, blir så yr…

20150512 Orvik-48

Morfar plåtar Eldric på tronen.

Mapa bor fint vid vägens ände. På ena sidan om deras hus så trallar fåren och på andra sidan lyfter hägrarna från vattenbrynet. Det är lugnt och vackert och för mig kravlöst. Det enda jag behöver göra är att hålla ordning på mina ungar… Vi har ätit mest. Och tittat på blommor samt åkt på utflykt till närmsta 4H-gård.

20150512 Orvik-201

Kommer de någonsin hitta ut… mormor och Eldric i labyrinten.

20150512 Orvik-94

Killingarna var så keliga!

20150512 Orvik-194

Morfar skällde som en hund i den stora tratten. Så kul att man blir kissenödig!

När jag for hade det nyss varit helg. När jag kom fram så kändes det som fredag och helg fast det var måndag. När jag kom hem var det onsdagkväll och när jag vaknade på torsdagen så var det helg. Sen blev det helg igen. Lördag hela veckan.

20150512 Orvik-285-2

Liten Odd i rapsen.

20150512 Orvik-220

Mapas trädgård är stor, störst. Jag hade som vanligt med mig en spann med grejor hem. Dock ingen spirea.

20150512 Orvik-232

Utsikt från ytterdörren.

20150512 Orvik-255

Vi hälsade på hos lammen.

Två till.

I veckan anställde vi den femtioelfte (och faktiskt också femtiotolfte) assistenten. Vi har en stadig trupp om sex personer där två är timmisar som gör rätt få timmar och en är just nu föräldraledig. För att klara sommarens semestrar och täcka upp för den där föräldraledigheten och vara förberedda för när en av de mest pålitliga i höst ska jobba mindre och plugga mer, så var det tvunget att nyanställa och när nu fler än en av dem vi intervjuade verkade bra så fick det bli två av tre.

Om jag kikar på listan över anställda, också tidigare anställda, så är det några fina men egentligen mest allt från roliga till patetiska historier. Jag har ju lärt mig nu att minst hälften av alla nyrekryterade faller bort så i bästa fall har vi en av dem här kvar även när hösten kommer. En av dem känns riktigt bra, som en till av den som arbetat längst hos Melvin. Han har som bisyssla ett eget företag som förmodligen inte kommer bli lönsamt förrän om länge, om någonsin. Per-fekt!

I väntan på att alla papper blir klara och att bredvidgångspassen burit frukt så blir det en sabla massa assistanstimmar som tillfaller oss föräldrar. Framförallt Melvinspappan. Han har inte släppt det här med att själv vara assistent, han vill ha ett visst antal timmar per månad. Jag vill helst inte alls. Men i juni går det hittills inte ihop sig och det är väl oklart om någon av de nyanställda kommer att vara självgående tills dess, jag måste. Jag kan till exempel inte lösa assistansen flera av mina arbetsdagar. Det är då det känns oerhört tacksamt att ha en förstående arbetsgivare. Jag orkar inte ha dåligt samvete. För det också.

Sov du lilla videung.

I dag var dagen då min brorsdotters lilla flicka begravdes. Jag var där, dagen efter hennes födelse, jag har hållit den lilla i min famn, sett de blå läpparna och låtit fingrarna vandra över det lena håret, över den mjuka kinden. Så perfekt och samtidigt så oerhört fel.

Jag grät de tre kvartarna i bilen dit. Jag grät för att blommorna var bundna som för begravning, jag grät för att solen sken, jag grät för att blommorna trots allt som hänt vill spira i vägrenen, jag grät för att min brorsdotter och hennes familj är så ledsna, sorgsna, jag grät för vidderna och vinden, jag grät för dem jag kommer mista. Jag grät för det stora hålrum som den lilla lilla har lämnat efter sig.

Ceremonin i kyrkan var fin, finstämd. Någon sjön och spelade Tears in heaven. Två psalmer, noga valda, men det gick bara inte att sjunga. Rösten ville brista ut i ett avgrundsdjupt vrål av smärta och svärta och inte alls anpassa sig efter stillsamma toner:

och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen

Sen bars den lilla ut i sin vita kista och hon sänktes ner i jorden. Blommor landade, stilla släppta rakt ur hjärtat från sorgsens hand. Mänskligt och omänskligt på en och samma gång. Jag visste inte hur det skulle kunna gå att gå därifrån. Jag minns inte hur det gick till.

När jag kom hem ramlade min farmor och bröt höften, hon opereras nu. Hon är 102 år. Och jag spillde ut ett par deciliter ärtor över köksbänken. Just idag är jag knappt kapabel att skilja dessa händelser åt.

En weekend i London, dag 3.

20150424 i UK-398

Hans favoritfrukost. Ja, inte tomaterna då, men resten. Korv, ägg och bacon.

När vi vaknade så regnade det i gråa London. Men lagom tills att vi fått i oss dagens omgång stekta ägg och bacon så hade det slutat och vi kunde fullfölja de planer vi smitt kvällen innan. Vi gick bort till Towern, bara några minuters promenad från hotellet. Vi gick till juvelerna och tittade på de ovärderliga smyckena, kronorna och spirorna innan vi gick ut och åt Fish and chips på den öppna platsen mellan piren och Towern. Det smakade gott med utsikt över bron, fåglarna som trallade och folket som knallade.

20150424 i UK-407

Med Towern i bakgrunden. Inte stans mest tillgängliga ställe kanske men flådiga juveler!

20150424 i UK-443

När någon ska ta kort på mig:

20150424 i UK-401

En av sexton Fåret Shaun.

20150424 i UK-404

Och en till!

20150424 i UK-487

Så klart man måste äta lite Fish & Chips!

Sen gav vi oss iväg på fårjakt. På vägen hem dagen innan så hade vi hittat ett tredje Fåret Shaun och då också läst på skylten. Shaun in the City visade sig vara en kampanj för att samla in pengar till barn på sjukhus i Storbritannien och Melvin tyckte att det var så spännande att leta får, hitta får, fotas vid får och tänka på nästa får, hur det skulle kunna se ut. I en Fåret Shaun-app plottade vi ut en lämplig promenad som skulle leda oss från Towern via så många får som möjligt på vår väg upp till tågstationen, där vi runt fem på eftermiddagen skulle åka till flygplatsen.

20150424 i UK-502

Navigerar i London. Melvin är inte direkt mästare på navigation och vet typ aldrig vart han är :)

20150424 i UK-511

Melvin och Fåret Shaun!

20150424 i UK-471

Telefon av den här typen känner ju inte hans generation ens till men här är han i alla fall bredvid en telefonkiosk. Obligatorisk Londonbild!

20150424 i UK-486

Å Fåret Shaun.

20150424 i UK-490

… å Fåret Shaun.

Sexton får blev det och Melvin hann säga ungefär så många gånger gånger sig självt hur roligt det var med Fåret Shaun. Kanske inte så jag hade turistat utan hans sällskap, men nu var det ju hans sätt som var vårt sätt denna resa!

Allt gick bra på flygplatsen och flyget hem gick också bra. Det är lite roddigt att resa med rullstol och det är rätt knöligt för Melvin att sitta i trånga säten som man inte kan fälla. Men det gick och det gick bra.

20150424 i UK-527

På Taxfreen på Stansteds Flygplats, vad har man annars rullstolen till än att lasta den full med godis!?

20150424 i UK-532

Snart dags att lyfta, adios, farewell.

20150424 i UK-534

Vi flög med Ryanair.

20150424 i UK-460

Hej då, London! Vi ses nog inte igen men det var ändå trevligt att träffas, sa Melvin.

En weekend i London, dag 2.

Melvin åt ”full english” till frukost, minus de ickeanimaliska inslagen och mätta begav vi oss in till stan igen. Vi tjuvåkte buss till följd av det underliga dilemmat att tunnelbanetrafiken är otillgänglig och att biljettinköpen i vår del av staden endast kunde införskaffas… i tunnelbanan! Ombord hann vi få rådet från en dam med en numer läkt bruten axel och handled, att bara vi smorde in Melvins handflator med olivolja och bad för honom, så skulle hans muskelsjukdom lyfta och han skulle kunna veva med armarna på det vis som hon demonstrerade. Man känner sig ju lite snuvad på ett decennium av hopp och skutt när man inser att det hela tiden varit så enkelt!

20150424 i UK-190

På vår gata.

20150424 i UK-205

Några av engelska flaggan på väg till bussen.

20150424 i UK-214

Han och jag!

20150424 i UK-215

Fönstertvätt Spiderman-style.

20150424 i UK-217

De som inte tog bussen till stan åkte så här:

 

Först gick vi till Primark på Oxford Street, en klädaffär med låga priser. Mycket oväntat så var detta ett av Melvins önskemål inför resan, aldrig förr har jag hört honom nämna något jämförbart! Totalt hade vi med oss ut tre par kalsonger, sex stycken t-shirts, två par shorts, ett par långbyxor, allt för 550 kronor.

Sen gick vi till British Museum och åt lunch. British Museum är enormt och så fullt av föremål att det är omöjligt att upprätthålla intresset för dem alla. Efter si och så många urnor så går man förbi dem helt oberörd. Målet för besöket var ändå mumieavdelningen och väl där fick vi se Kleopatra och de andra sedan länge döda och vi lärde oss väl en del. Vi såg också kattmumier och komumier!

20150424 i UK-220

I klädbutiken Primark.

20150424 i UK-225

Utanför British Museum. Det var ”några andra” där.

20150424 i UK-254

Melvin och en rätt lugn kille…

20150424 i UK-261

Mumier!

20150424 i UK-273

Melvin och jag bland mumier och andra på British Museum.

20150424 i UK-271

Melvin och kattmumierna.

 

När vi kom ut var det vår i stan och vi tog en promenad ner till Covent Garden. Där är det bredare mellan husen och solen hittade faktiskt ner till oss. Melvin var mycket fascinerad över människorna som målat sig i metallfärger och som stod som statyer tills någon la pengar till dem. Han hade den ena efter den andra av makabra förslag på hur de kunde sväva. När alla tankar snurrat ihop sig och lösningen ändå inte ville komma så gick vi och kylde ner hjärnan som gick på högvarv med varsin glass. Sen såg vi fler uppträdanden innan vi nöjde oss och åkte tillbaka till hotellet.

20150424 i UK-280

Stel kille i guld i Covent Garden.

20150424 i UK-288

En mjukglass.

20150424 i UK-294

Melvin hittade Fåret Shaun och blev glad!

20150424 i UK-309

En av de många som underhöll oss i Covent Garden.

 

Efter en stund framför TV:n fanns där återigen krafter för att ta hissen ner till källaren och äta middag. Melvin beställde in ”Yi-haa fiest” och åt och åt och åt vad han utnämnde till resans godaste middag. Det var billigare att beställa en efterrätt än att låta bli, så när vi var stoppmätta så rundade vi av med något stort och sött och så stupade vi i säng.

20150424 i UK-330

Vi tog bussen hem.

20150424 i UK-320

Åker buss.

20150424 i UK-322

Fåret Shaun igen!

20150424 i UK-335

Väntar lydigt vid övergångsstället.

20150424 i UK-338

Vänta.

20150424 i UK-380

Melvins middag före.

20150424 i UK-382

Och Melvins middag efter.

 

En weekend i London, dag 1.

20150424 i UK

Rätt så pepp inför flygresan!

20150424 i UK-4

På tåget från flygplatsen in till stan. Förväntansfull elvaåring.

Vi lämnade av småsyskonen på förskolan och körde till flygplatsen, passerade säkerhetskontrollen och tog oss till gaten. Så for vi till London, min äldsta och jag.

20150424 i UK-16

Vi åkte på Thamsen in till stan. Fin utsikt från båten som stannade just utanför museet.

20150424 i UK-52

Fina maneter på London Aquarium.

20150424 i UK-76

Han fick känna på en sjöstjärna.

20150424 i UK-107

Stort och mycket av det mesta i det största akvariet. Rockorn, sköldpaddor, hajar och fisk.

20150424 i UK-145

När det var matdags kom alla sköldpaddorna fram, alla var före detta sällskapsdjur som fått hamna här när deras ägare insåg att de blir så himla asgamla.

20150424 i UK-158

Brownie på museets fik. En bra avrundning på besöket!

20150424 i UK-162

En obligatorisk bild framför Big Ben! Det var svårt att komma upp på bron. Den tillgängliga vägen såg vi aldrig men vi gissade att den innefattade att man gick minst något kvarter åt fel håll. Efter idel olika försök så fick vi till sist bära upp för de stora trapporna. Men det gick ju.

 

Vi var framme i stan lite efter ordinarie lunchtid i torsdags. Vi hade promenadavstånd från tågstationen till hotellet, även om vi gick lite fel. Melvin älskar livet i havet och att åka båt. Så när vi lämnat bagaget på Premiere Inn så tog vi en båt till Sea Life London Aquarium! Vi hade museet nära för oss själva, vi fick se magiska maneter och när de matade sköldpaddorna, Melvin fick klappa en sjöstjärna och rockorna var stora som…. som jättestora rockor! Hajarna gled förbi oss, pingvinerna strömhoppade från deras favoritplats och clownfiskarna såg ut precis som i filmen om Nemo. Efteråt fick vi varsin brownie innan vi åkte vidare till Hamleys, den väldiga leksaksaffären.

20150424 i UK-175

Mycket att se på Hamleys LEGO-avdelning.

20150424 i UK-182

Den här Minecraft-kompisen var han glad att se!

20150424 i UK-181

Omgiven av Skylanders-figurer och rätt så skitnöjd med det!

På Hamleys demar de många av leksakerna. Bilar kör i taken, svävare passerar med sina neonljus, någon gör rekordstora ballonger, allt blinkar, låter och lyser. I en påse plockade vi ner saker som vi gillade innan vi tog oss ner till spelavdelningen på bottenplan. Där fanns rader med Skylander-figurer och Melvin stod och glittrade framför dem länge länge innan han hittade någon slags raritet som inte finns att finna på så många platser, som dominant överglänste allt det andra i påsen.

20150424 i UK-185

Middag i sängen på hotellet.

Det hade hunnit bli kväll och vi åkte buss tillbaka till hotellregionen. Melvins kropp var helt slut och räckte inte till en endaste minut till i sittande, vi fick beställa vår mat till rummet från hotellets egna restaurang. Melvin åt sina friterade räkor i dubbelsängen innan det var sovdags.