Hjälpmedelscentralen de lux.

I två timmar har vi varit på Hjälpmedelscentralen idag. En hjälpmedelskonsulent, en sjukgymnast, en arbetsterapeut och en teknisk service, jag och två småbröder. Och så Melvin. Han sysselsätter folk, min unge! Bästa arbetsmarknadsinsatsen.

Melvin har det senaste haft ont i ryggen när han sitter i sin ena stol. Dagens besök var ett försök att åtgärda det. Vi fixade och trixade i två timmar men det gick bara utför. Vi lämnade Hjälpmedelscentralen med samma ryggstödslösning som vi hade när vi kom. Vi har en ny tid för nytt försök på måndag klockan 8.

Det är alltid en liten utmaning att ha med hela barnaskaran på sådana här grejor. Men det gick bra, riktiga ess till barn idag! De underhöll sig med allt från rullstolsåkning till Bamse-läsning, från varm choklad till småbilskörning på golvet. Men när de ringde från Melvins tandläkare och ställde in dagens andra familjeaktivitet (borträknat Världskulturmuseumbesöket) så kändes det rätt gôtt faktiskt. Det går åt lite energi att hålla koll på att alla sju gör som de ska.

20150326 Världskultur_-16 20150326 Världskultur_-9 20150326 Världskultur_-14

Världskultur.

Idag har vi fyllt den kulturella depån. Eller snarast så har vi låtit barnen ösa ut energi tills de blev svettiga i utställningen Jordlingar på Världskulturmuseet. Någon timma fick vi där helt själva innan andra kom och… störde. Som vanligt på torsdagar så har vi hängt med Proffset och pyret. Himla bra grej det här med att vara föräldraledig när andra man gillar är det. Även om man inte alltid kan uppbringa ett kvalitetssamtal och istället måste välja vilken Ninjago man ska vara följt av blåsa på en bula, så ser man i alla fall på någon som man gillar.

20150326 Världskultur_-91 20150326 Världskultur_-56 20150326 Världskultur_-67 20150326 Världskultur_-74 20150326 Världskultur_-80 20150326 Världskultur_-82

Otur i turen.

Vi hade magsjuka här hemma för nu flera veckor sedan. Alla blev sjuka, utom jag. En insjuknade på lördagen, en på måndagen och en på tisdagen. Melvin lät vi stanna tills kusten var klar hemma hos hans pappa. Jag kände mig mest som lite som rapig ett par kvällar. Jag tänkte att det kanske var för att jag fick för mycket tid att känna efter mellan allt torkande, tröstande, tvättande och sanerande. Jag doppade allt i klorin, smorde in mig med antibakteriellt och åt någon matsked vitpepparkorn bara för att.

De andra blev friska och jag blev aldrig sjuk, trots att Odd gnidigt sin kropp mot mig, trots att jag tagit hand om magsjukans alla konsekvenser i flera dygn. Trots att jag vid ett tillfälle fick någon annans kräks i min mun. Och trots att folk i vår omgivning blev sjuka trots att de träffade oss någonstans mellan 80-100 timmar efter sista tecknet på smitta.

Jag köpte ett självprovtagningstest på Apoteket för att ta reda på om jag är en av dem som har genetisk immunitet mot vinterkräksjukan.

Lite nedslagen kan jag idag konstatera att…:

”Testet visar att du inte har skydd mot vinterkräksjuka. Analysen visar på en genotyp (A/G), som är associerad med aktivt fucosyltransferas (FUT2) enzym, vilket visar att det genetiska skyddet saknas. Detta innebär en mottaglighet för smitta av vinterkräksjuka.

Vad betyder det här för dig?
Det betyder att du kan få vinterkräksjukan, som orsakas av det vanliga noroviruset.”

Så, jag hade bara tur.
Det var ju synd.

Om en och annan.

20150319 Vardag-22 20150319 Vardag-28 20150319 Vardag-71

Gårdagens tur till Slottsskogen med Proffset och pyret var solig och vårvarm. Vi hade med oss fullfjädrad fika som vi åt med ansiktet mot solen. Det skulle kunna ha varit hur rofyllt och fint som helst. Om det inte vore för att vi hade med oss tre stycken barn 1-4 år. Någon är på något magiskt vis hela tiden väldigt nära på att välta något. En har snor som grön räls över munnen. En annan har tappat ägget i gruset. Så kommer en bil som måste passera just där vi brett ut oss. Strax efter att vi återställt vår plats kommer en till. Och en håller vattenflaskan upp och ner och ser på hur någon deciliter sugs in i bomullsbyxan. En går där det krävs balans utan att ha den. Någon vill ha något som den nyss sa nej till. Någon har fått mer än en annan.

20150319 Vardag-108 20150319 Vardag-105

Men. Det måste ändå göras. De behöver tydligen mat. Då är det ändå fint att göra det ihop, i solen, om våren. Med ett proffs.

20150319 Vardag-126 20150319 Vardag-114

Om att hitta den rätte.

Det är så himla svårt det här med att rekrytera personer till sin familjesituation. Det gör nästan ont när man har någon hemma som det inte stämmer med. Som den där två meter långa som satt vid matbordet och diskret gömde sig bakom sina lemmar för att vara ”osynlig”. Det blir liksom bara knepigt. Men några av dem jag har har anställda idag är så himla kalasbra att jag blir alldeles som tårögd av att tänka på att de någon gång kommer att välja en annan väg i livet.

Det blev i alla fall dags, igen, att söka ny personlig assistent. Jag la ut min annons och jag fick svar. Som vanligt är det många som svarar på annonsen utan att svara på den. De skriver vad de gjort och vad de vill göra (i bästa fall), men inte något om det jag skrivit. Det blir ingen av det. Och så är det några som känns intressanta, jag skickar dem några frågor för att ta tempen. Några svarar helt åt helsike på frågorna. Andra svarar inte alls. Efter ett tags tystnad brukar jag SMS:a dem, frågar om de inte längre är intresserade eller om det jag skickat och frågat hamnat i skräpposten? I regel är det ingen som svarar då heller. För mig är det knepigt.

Sen har vi de som svarar så det känns bra och som blir kallade till intervju. Igår var de tre. Första personen var trevlig, i tid och med en måttlig och bra utstrålning. Den andra var en kvart sen utan att ursäkta sig och det ville sig inte riktigt med snacket. Den tredje var också nästan en kvart sen men var helskön med ungen min. Fick flyt i snacket och han kunde mycket om ett av de spel som går varma här. Det gick ju hem och han fick betyget ”Toppen!” och mer därtill. Det var bara det att när vi var själva med honom så framkom sätt och saker som… som… nej.

Nu är det svårt att förklara för snart elva år varför det som känns som hurra och ja blir bu och nä. Och att han har medbestämmande.

Badglada barn.

20150319 Badbarn-110

Mina barn gillar att bada. Det är knappast frågan om att på det lugna SPA-aktiga sättet tvaga sig om aftonen utan det är mer som rätt mycket röj, kan man väl säga. De inspirerar varandra till en sällsynt hoper hyss och bus och skratten hoppar mellan kakel och klinker. Själv är jag så tråkigt dötrist i vatten. Om sommaren står jag lätt plågad med vattnet runt knähöjd och grymtar om någon skvätter på mig. Jag har sällan badat och haft kul, jag vill inte de ska känna så. Av allt att döma gör de inte det!

20150319 Badbarn-9 20150319 Badbarn-70

I väntan på nästa.

I helgen fotograferade jag min brorsdotter och hennes man och deras första unge. De väntar på nästa. När vi var färdiga med fotograferingen så gick vi och fikade. Min första utefika i år!

Det var roligt att fota, det kändes som om det gick rätt bra. Jag hade koll och fast det var skräcken – sol – så kändes det tryggt och fint. Jag kunde leverera en anständig hög bilder. 96 eller så…! Nu är jag sugen på att fota mera, fota flera!

Här är några av bilderna på fina familjen:

20150314 Familjen Filippa-333 20150314 Familjen Filippa-343 20150314 Familjen Filippa-37 20150314 Familjen Filippa-98 20150314 Familjen Filippa-115 20150314 Familjen Filippa-124 20150314 Familjen Filippa-227 20150314 Familjen Filippa-248 20150314 Familjen Filippa-261 20150314 Familjen Filippa-288 20150314 Familjen Filippa-320 20150314 Familjen Filippa-322
Jag har alltså brorsbarnbarn. Det är rätt galet. Jag som är så ung..!

 

En korv i solen.

Något som säkert är helt unikt och bara gäller mig, det är att jag känner mig glad när våren kommer! Det dyker upp nya idéer, lust, liv och lukter. Jasså, känner du också så..!?

20150315 Grilla på lekplatsen 20150315 Grilla på lekplatsen-32

Jag tycker det är så skönt att inte frysa ute, att kunna stå med huvudet vänt mot solen och känna hur det värmer. Det känns inifrån och ut att det blivit ljusare och jag är så tacksam för mina fyra dagar varje vecka som jag kan förvalta efter väder och vara ute. Om det inte vore för pengar nu och sen, så hade jag stannat vid dagens tre dagar i veckan på jobbet.

20150315 Grilla på lekplatsen-21 20150315 Grilla på lekplatsen-44 20150315 Grilla på lekplatsen-47 20150315 Grilla på lekplatsen-72

Idag var vi ute allihopa, tämligen sällsynt. Tillsammans med grannarna (en mycket trevlig bonus med boendet vi har) så var vi nere på lekplatsen och grillade korv. Wienerkorv i köpebröd är ju en rätt fattig rätt men det smakar ju nära fantastiskt utomhus!

20150315 Grilla på lekplatsen-24