När vi nu är inne på spåret…

Gårdagens uppdatering fick handla om assistans och rekrytering. Så jag kan ju snabbt skvätta ur mig ytterligare ett inlägg på temat.

I veckan fick jag äntligen äntligen – äntligen – beskedet om att jag inte längre har något ”föräldraansvar”, inte har den där bördan som Försäkringskassan örfilar oss funkisföräldrar med i assistansansökan efter assistansansökan. Nu är Melvin beviljad assistans dygnet runt. Nu har jag möjlighet att ta mitt föräldraansvar och fullt ut ge honom bagaget, omvårdnaden och ryggraden som jag önskar honom på hans resa genom livet.

Nu är det inte längre tänkt så, att jag ska flytta min elvaårings fötter var fjärde minut i fem timmar i veckan. Jag har fortfarande i stunder något som skulle kunna liknas vid en tjugofemprocentig administrativ tjänst som fylls av ansökningar, rättighetsväkteri, utredningar, läkarbesök, arbetsterapi och sjukgymnastik, där kvaliteter så som effektivitet, horn i pannan, Uppfinnarjocke-karaktär och trugande vältalighet är meriterande. Det går inte en dag, tror jag, utan att jag lägger åtminstone någon del av min dag på det där, utöver det som allmänt kommer med en femifamiljen-sits. Att det är så är inte mycket att göra åt. Och det är okej.

Idag börjar min semester. Någonstans mellan luncher på stranden och stenstapling vid havet, vitt vin i glaset och svettpärlor i nacken så ska jag inleda nästa affär med Försäkringskassan, den där jag söker om högre timbelopp, ett behov som kommer med mycket assistans förlagd på så kallad obekväm arbetstid. Yey!

Assistent sökes.

Okej, ett inlägg vill bli till. Jag rekryterar ju igen, det är ju alltid för mig en källa till förtvivlan och irritation för mig!

I varje annons jag skriver, så presenterar jag jobbet på ett ganska så personligt vis. Jag ber den som är intresserad av arbetet att svara med ett personligt brev. Ungefär hälften av alla som söker arbete klarar inte denna första instruktion, vilket gör att jag tolkar dem som att de inte har den förmåga av att uppfatta detaljer som jag söker, för att jag vet att Melvin vill ha det så.

Ungefär hälften av den hälften skriver ett personligt brev som inte alls motsvarar de förväntningar jag har på ett personligt brev. Med personligt brev efterlyser jag en skriftlig handling som beskriver ett antal saker ut perspektivet ”jag som intresserad av just den här tjänsten” snarare än ett brev om ditt och datt. Jag vill veta lite om dem, vad de är bra på, kanske något om vad som tilltalade dem, varför de passar till tjänsten. De allra flesta skriver enbart om sig själv, oftast i mitt tycke irrelevanta saker.

Här är ett:
”Våren 2012 tog jag studenten från gymnasiet i Göteborg. Sedan dess har jag tillbringat min tid åt att arbeta, studera och resa. Senast var jag i Australien och jobbade. Sommaren efter studenten åkte jag till New York för att studera vid Long Island University. Två terminer och ett år senare bestämde jag mig för att inte återvända och under sommaren valde jag att i stället att åka till Thailand. Min familj hade bott där ett antal år. Jag återvända under hösten och ett år senare började jag studera vid Uppsala universitet, men tyvärr var jag tvungen att ta en akademisk paus efter bara en termin på grund av att min far gick bort. Så jag återvände hem till Göteborg. Inte långt senare flyttade min mor från Göteborg till Sydney för arbeta och efter att ha varit hemma ett tag bestämde jag mig för att också åka dit. På min fritid jag tycker om att jogga, läsa, umgås med vänner och titta på filmer. Jag tycker mycket om resande och jag försöker att bo, arbeta och utforska olika städer och länder så mycket som jag kan men kommer stanna i Göteborg ett bra tag framöver.”

Inte ett ord om platsannonsen, inte ett ord om personlig assistans, inte ett ord som knyter an till något av det jag skrivit i min annons.

Ytterligare ett gäng går bort på blandade lösa grunder. En googling, en facebookprofil med antydan till främlingsfientlighet, stort engagemang i kyrkan, tycker om att gå på Lotta på Liseberg… Ett par eller drygt det brukar jag intervjua. Oftast känns hälften av dem jag träffar som att jag inte skulle stå ut med dem ytterligare en halvtimma. I kväll skickar jag ett jobberbjudande till en!

Är det över nu?

Jag har inte skrivit något på flera veckor. Inte ens saknat det. Jag vet inte om jag kommer vilja skriva något igen. För just nu kan jag inte komma på vad det skulle vara. Kanske är det bara en svacka? Kanske behöver jag bara åka på semester för att kunna komma hem och finna lusten att skriva den där resedagboken jag alltid skriver?

Jag vet inte. Jag låter allt vara ett slag i alla fall, så att allt finns här den dagen jag vill.

Labradorkvartett.

I söndags träffade jag min kollega med två labradorer och hennes vän med två labradorer. Fyra dårar galopperade över vikar och vass med tungan hängande som en slips ut ur munnen. Vi kunde konstatera, den där blåsiga sista maj, att vädret och temperaturen var i princip likadant som när vi sågs senast, i början av februari…

20150531 Folke mfl-16

20150531 Folke mfl-11220150531 Folke mfl-34 20150531 Folke mfl-64 20150531 Folke mfl-145 20150531 Folke mfl-250 20150531 Folke mfl-289 20150531 Folke mfl-323

Nya prylar.

Igår sålde jag två av mina objektiv, bland annat det som jag använder till ungefär 95 % av alla mina bilder. Eftersom jag har en bröllopsfotografering i morgon så har jag nu köpt ett nytt. För att vi inte ska vara helt som främlingar inför varandra i morgon så har jag testat det lite snabbt under Eldrics såpbubbellek just efter lunch idag. Det känns bra än så länge, ganska mycket tyngre, men fint i skärpan och en gnuttas aning annorlunda färgåtergivning än det tidigare.

20150605 E såpbubblor-103 20150605 E såpbubblor-15 20150605 E såpbubblor-75 20150605 E såpbubblor-36 20150605 E såpbubblor-51 20150605 E såpbubblor-84 20150605 E såpbubblor-95 20150605 E såpbubblor-96

Jag känner inte alls dem som ska gifta sig i morgon och vi har aldrig träffats förr. Men jag ser mycket fram emot jobbet! Det är lite nervöst med bröllopsfotograferingar, det är ju inte direkt så man kan be om att få göra om det en annan dag om man schabblar till det…

Jag har fotat fyra bröllop tidigare. Ett var sisådär 2004, två plåtade jag 2012. Ett bröllop var tidigare i år. Detta juni har jag två, en i morgon alltså och en bröllopsfotografering nästa vecka också.

Min filosofi är sådan, att jag till stor del ska tjäna ihop till ny utrustning genom att fotografera. Det går väl inte riktigt ihop sig, men nu när jag testat att fakturera genom en tjänst, som gör att man inte har kravet på sig att vara egen företagare, så hoppas jag också kunna ta betalt lite och inte bara få ”ersättning” i form av glögg och praliner. Även om det är gott och båda är mina favoriter.

 

Lekstan.

Det är inte ofta vi går till lekland, men ibland känns det värt 2 x 90 kronor att slippa stå i regnet när åskan mullrar för att rasta två gummiklädda barn som per timma attraherar ett par deciliter sand var på de våta kläderna. Så idag åkte vi till Lekstan. Jag har bara varit där på förmiddagen på vardagar och då är det helt uthärdligt. Det liknar inte på något vis de ställen jag med skräck minns från barnkalas som Melvin blivit bjuden på. Där ligger svetten som en frän dimma över stället och ljudvolymen är att beskriva som fantastisk på ett jagande sätt. Barnen ser inte klart och efter glassen så är det knappast bättre.

20150528 Lekstan-104 20150528 Lekstan-135 20150528 Lekstan-5 20150528 Lekstan-52 20150528 Lekstan-63

Men som sagt. På Lekstan klockan 10 är det rätt soft. Ett icke ömtåligt ställe som tål nästan oändliga mängder bus. Eldric hittar snabbt någon som blir vännen för dagen och Odd tumlar nöjd runt på det där mer ickesociala vis som tvååring är. Sen äter vi något från den ickeinspirerande menyn, leker lite till och åker hem till vår siesta (Odd sover och Eldric spelar iPad).

Jo, men det funkar.

Fem!

Idag fyller Eldric fem år. Han gjorde sitt inträde i livet gällt skrikande och så fortsatte han i ett halvår sedan. Det är en lång tid. Särskilt när någon skriker hela tiden. Han var en pärs. Hans röst var så stark. Jag bar honom till tidens ände, jag vyssade, sjöng, masserade, rullade vagnen över gupp, rullade den – oh – så försiktigt, knöt upp honom hårt, jag provade allt. När vi var på semester den sommar så kom folk fram till oss och berättade vad som var fel. Fel mössa, ful mössa, hungrig, för mätt, ätit för lite, ätit för mycket, för varm, för kall. Men inget av det där var tips som hjälpte så välmenande de ändå var.

20150527 E 5 år 20150527 E5 år-21 20150527 E5 år-30 20150527 E5 år-56 20150527 E5 år-80 20150527 E5 år-88

Lyckligtvis har han slutat skrika så där. Han har fortfarande väldigt nära till känslorna. Han är jätteglad, jättearg eller jätteledsen, jättekränkt, jättecool. Idag har han till exempel varit jättelycklig över att hitta en trädkoja på lekplatsen men jättesur på den uselt konstruerade skateboarden som inte körde honom rakt och fint när han just fått den!

Grattis min lilla fina med fem.

Jobbstresspress.

Jag arbetar 64 % men jag gör egentligen jobb som lätt hade räckt till en 100 %-ig tjänst och lite därtill kanske. Det är ju inte direkt så att det lönar sig för mig, lite lön för mycket arbete… Men i höst ska jag gå upp en del i tid, jobba en fjärde dag. Det känns just nu ganska bra. Jag är egentligen rätt nöjd med att jobba bara tre dagar i veckan och gillar att vara hemma med di små de andra dagarna. Särskilt nu när våren och sommaren kommer (?). Men just nu tappar jag så många bollar. Missar mail. Min inga-papper-på-skrivbordet-när-jag-går-hem-princip har brustit och där ligger en hel bunt med papper och jag har börjat föra anteckningarna med fula handstilen… Jag hinner inte. Jag missar. Jag vaknar på natten och kommer på någon liten detalj som jag missat i något av de stora projekten som närmar sig deadline och jag får skriva ett mail till mig själv för att inte glömma. Jag fattar beslut på lösa grunder för att jag helt enkelt inte har tid att göra något ytterligare mer av mina tankar. Det gillar jag inte. Från nu fram till semestern så måste jag komma ihåg att säga nej till allt som inte är att avsluta mina projekt och annat som är sedan länge ”planerat”.

Nu måste jag skynda mig i säng, ytterligare en sak att stressa med…

Lördag hela veckan.

20150512 Orvik-34

Morfar får hjälpsamt besök, dags att hissa flaggan!

20150512 Orvik-39

Odd kan det mesta helt själv… Som att tvätta tänderna med tvål.

20150512 Orvik-38

Eldric bestämde för länge länge sedan att vi skulle sova i sommarstugan. Så det gjorde vi.

Jag tog de två små och for till mina föräldrar på andra sidan, stannade måndag-onsdag. Jag agerade rutinerat inför de 40 milen i bilen. Vi väntade med att åka tills klockan var 10. När vi kört ungefär halvvägs så stannade vi på en rastplats och åt mackor som jag vet går åt snabbt och tuggas lätt. Sen stoppade jag in barnen i bilen igen, gav den ena nalle och den andra iPad och så for vi igen. De sov och spelade fram till grinden.

På vägen hem hade jag en annan strategi men också den var framgångsrik. Jag såg till att vi var just lunchätna när vi vinkade adjö. Jag la iPaden så att den skulle kunna nås av barnarm, delade ut mormors kaka och dricka och sa att jag skulle säga till när man fick äta. När vi kört halvvägs så slocknade minsta och då fick största ha iPad, när alla var vakna igen så var det fritt fram att äta kaka och sen var vi i princip hemma igen. Vi behövde bara stanna en kort gång och kissa i en vägren. Skönt när resan i sig tar 4½ timma att inte behöva förlänga den ytterligare.

20150512 Orvik-83

Det fanns mycket roligt på lekplatsen, och vi hade den nästan för oss själva. Lyx för storstadsbo!

20150512 Orvik-180

Eldric tyckte det var roligt att vara Spiderman för en stund.

20150512 Orvik-46

Den här cykel… -grejen var kul! Eldric kunde trampa runt fyra pers utan möda och fort gick det! Jag kunde knappt titta på, blir så yr…

20150512 Orvik-48

Morfar plåtar Eldric på tronen.

Mapa bor fint vid vägens ände. På ena sidan om deras hus så trallar fåren och på andra sidan lyfter hägrarna från vattenbrynet. Det är lugnt och vackert och för mig kravlöst. Det enda jag behöver göra är att hålla ordning på mina ungar… Vi har ätit mest. Och tittat på blommor samt åkt på utflykt till närmsta 4H-gård.

20150512 Orvik-201

Kommer de någonsin hitta ut… mormor och Eldric i labyrinten.

20150512 Orvik-94

Killingarna var så keliga!

20150512 Orvik-194

Morfar skällde som en hund i den stora tratten. Så kul att man blir kissenödig!

När jag for hade det nyss varit helg. När jag kom fram så kändes det som fredag och helg fast det var måndag. När jag kom hem var det onsdagkväll och när jag vaknade på torsdagen så var det helg. Sen blev det helg igen. Lördag hela veckan.

20150512 Orvik-285-2

Liten Odd i rapsen.

20150512 Orvik-220

Mapas trädgård är stor, störst. Jag hade som vanligt med mig en spann med grejor hem. Dock ingen spirea.

20150512 Orvik-232

Utsikt från ytterdörren.

20150512 Orvik-255

Vi hälsade på hos lammen.