Melvins elrullstol trasslar. Den går långsamt, långsammast. Melvin spelar teatraliskt upp ett scenario, han har alla roller:
- Hej Tyra, hur har du det?
- Nej men hej Melvin, vilken fin snigel du sitter på!
Nästa tisdag blir första passet med Melvins första utomstående assistent. Han är för fritidsbruk. Till en början nu tänker vi att assistenten ska med på barnkalas följa med hem till kompisar, så att man slipper ha med sig både lillebror och morsa in på klasskamratens flickrum mellan 16 och 19.
Jag tänker också att Melvin ska få uppgifter här hemma. Han kan inte städa eller liknande men att assistenten sköter hans del av städandet skulle inte göra att hans egen tid går, att han verkligen offrar något. Som första återkommande uppgift tänker jag att han ska få gå till affären och köpa det som vi behöver för lördagslunchen. Samtidigt kan han välja sitt eget lördagsgodis.
Just nu har inte Melvin några regelbundna fritidsaktiviteter men till hösten tänker jag mig att han en dag i veckan ska gå en kurs. Vilken tror jag mig ha hittat. Melvin behöver lära sig hur livet emellanåt separerad från föräldrar ser ut och vad det innebär. Att man måste ha huvudet med sig, att man kan ha både hemligheter och ansvar.
Jag tror att det kommer bli jättebra för Melvin, att det är dags nu att lära honom alla möjligheterna han har med en personlig assistent. Det som är svårt är att släppa taget och lita på att det blir schysst och bra. Jag vet ju bara med skolan, hur svårt det kan vara att hitta de rätta frågorna som avslöjar, verkligen, om det är bra eller dåligt.
Jag provade för första gången min nya belysning tidigare idag. Det var oplanerat och det fick bli som det ville. Eldric var samarbetsvillig åtminstone emellanåt och medan jag ändrade på styrkan på ljuset, riktade om, flyttade bak, höjde, sänkte, vred så visade han alla de 100 sätt som man kan bestiga en Bobbycar.
Ett.
Hela veckan lång kör vi de sju första ur bildserien ”100 sätt att bestiga en Bobbycar.”. Jag får en känsla av att alla kommer vara nöjda med det och så behåller jag de 93 sista för mig själv…
Idag är det måndag och jag arbetar hemifrån. Jag tycker mycket om mina hemifrånarbetande dagar.
Ett improviserat mål "mat".
Jag jobbar inte nödvändigtvis 8-16.30 men ambulerande över dagen. Några timmar på morgonen, kanske en bra bit förbi lunch. Sen svackar jag en stund, ligger i soffan, äter chokladtårta. Så jobbar jag en stund till. När jag ska hämta en kopp te så går jag via tvättmaskinen. Kanske hämtar jag barnen en liten stund tidigare och så blir det en eller ett par timmar till med jobb när kvällen kommit.
Småskönt, nygrönt, för två veckor sedan.
Men framförallt tycker jag om dem för att måndagar är dagar som jag sällan har huvudvärk på. Kanske det kan hänga ihop.
Lille Eldric och jag.
Ååå, det kom något stort och energikrävande emellan. Jag får vänta med att berätta vad ett tag, men det är i alla fall varken barn eller bröllop utan något bara tråkigt.
Istället kan vi ta den om gårdagens dejt. Det är inte så där väldans vanligt att A och jag är på dejt. Sist vi var barnfria var väl i oktober, ett bröllop. Gången dessförinnan var i juni, ett bröllop. Men nu tyckte jag det var dags, han visste inget mer än att han var upptagen 11-23.
Vi tog bussen in till stan och lunchade på Brogyllen innan vi klädde oss i vind- och vattentäta overaller och bordade en RIB-båt som sedan tog oss och tio okända andra på Sälsafari. Vi åkte i 30-35 knop ut genom hamninloppet, under bron där andra sprang, ut mellan kobbar och skär och runt södra skärgårdens Köpstadsö, Styrsö, Donsö med mera. Så småningom landsteg vi på Vinga där vi i lä mot något fyr-relaterat fikade medhavd fika i solen. Då var det inte särskilt synd om oss!
När vi la ut åkte vi bara ett par minuter innan vi hittade utlovad säl. De tjugo som låg och solade på land hasade ner och… popp – popp – popp! så dök de upp med sina små näpna huvuden runt om oss i vår båt. Mitt första möte, tror jag, med fri säl. De var som små hundar, hoppades på att någon hade en fisk i fickan.
När vi kommit tillbaka till stan gick vi till Tranquilos soliga uteservering och tog varsin öl innan vi åt fyra fantastiskt bra rätter på Magnus & Magnus tillsammans med fyra andra. Vi avrundade med rosé i en hotellobby och tog sedan en taxi hem och ett par glas till med dem som orkade.
Det var inte alls jobbigt att vara på dejt.
Nä.
Det här är bara en sida om mig, mest. Jag är omkring 30. Har ett litet M, 2004, en pratmaskin med datorspelsintresse , omfattande rörelsehinder och stor charmoffensiv. Bor i litet platt hus som sitter fast i ett, med A. A > allt. Tillsammans har vi ett smått E, 2010. Gillar foto, bakar gärna, drömmer om hund, hade en Hobby. Jag tycker bäst om svart på kroppen men har färg i själen. Och på strumporna.
bakelse
bakelse
