Som en EFIT.

Idag blev det EFIT (Ett foto i timman). Eller faktiskt så blev det rätt många bilder somliga timmar och inte alls något vidare många andra. Här är några av dagens bilder med bildtext under.

20140918 EFIT-3
8.30 Kladdige Odd äter numer själv och när han är färdig med maten så går han och ställer frukostskålen på köksbänken. Det gjorde vi bra! Dock är han ännu inte självsanerande.
20140918 EFIT-33
10.30 Halv elva var vi alla påklädda och rengjorda. Dags att lasta bilen, men först – en sniff på de rosa sommarblommorna som växer hejdlöst i rabatten mot vägen till -. Eldric älskar rosa blommor. Eller rosa det mesta faktiskt.
20140918 EFIT-74
11.30 Vi for till en av stans största lekplatser. Det var det fler som hade gjort… Jag var inte riktigt beredd på att det skulle vara ungefär 72 fulla skolklasser som yrde runt på lekplatsen också. Efter bara någon minut i snurran på bilden så fick Odd en ny bästa vän, en tjej i färgglad tröja fattade visst tycke för den korte knubbige och tog hand om honom i någon timma eller så. Helt ideellt.
20140918 EFIT-136
12.00 Syskon. De gör grejor ihop och det är så himla fint det. När de blir glada med varandra blir jag varm från inuti och ut.20140918 EFIT-122
Vi hade faktiskt också en playdate i lekparken. Pussla bjöd pyret på premiärgung.
20140918 EFIT-151
12.30 Jag och mina ungar!
20140918 EFIT-175
14.00 På hemvägen hämtade vi storebrorsan Melvin, som vi hade här hemma på lån idag tillsammans med en av hans nya assistenter. Assistenten gjorde sitt första pass här. Medan Melvin gjorde läxan och Odd sov middag i bilen så hade Eldric Pingutid i kojan, eller halvvägs utanför den.
20140918 EFIT-191
15.00 Så blev det mellanmål och jag rafsade ihop några mandelplättar som jag hittat i en gratistidning på ICA. Barnen tyckte att det var gott men jag tyckte det var… lite sådär. Jag äter hellre vanliga pankisar jag. Jag har kanske inte stans mest fullkomliga plättskills, men hur de ens någonsin skulle kunna se så fullkomliga ut på bilden, det vete sjutton.20140918 EFIT-215
16.00 Sen satt vi kvar där ute i altanen, i skuggan av parasollet, och spelade UNO. Eldric, Melvin och jag, två vinster var.
20140918 EFIT-281
17.00 Sen stack Melvin hem till sin pappa och alla gjorde saker som behöver göras. Jag förberedde maten och tvättade. Eldric räknade till exempel sina pengar. Det gör han varje kväll numer, sedan han fann tjusningen i att panta, panta mera.
20140918 EFIT-300
18.00 Så var middagen klar! Odd hinner mycket på kort tid och innan vi andra hann samla ihop oss så var han i full färd att hugga in på kycklingen, hela. Han gillar mat, Odd. Allt utom fetaost, verkar det som.
20140918 EFIT-307
18.30 Ronja rundar av kvällen på bästa plats, på mjukt med utsikt över trädgården.
20140918 EFIT-32819.30 Sist ut för barnen idag var ett tvålrikt bad i badkaret. Lukta gott i håret och tvätta tänderna och sen en pyjamas och läggdags på det. God natt! Själv stannade jag uppe för att tanka över dagens bilder, skriva allt det här och se på Hela Sverige Bakar, ett rätt fett tråkigt program faktiskt. Nu är det dags att gå och lägga mig.

Lakritspojken.

På jobbet delar jag rum med en ekonomiassistent och två labradorer. Förra helgen var vi ute vid vattnet här nära för att få ihop några bilder som kollegan kan lukta på om, när, hennes hund lämnar för Labradorhimmelen.

Som ett försök att porträttera hans doft. Det här är lakritspojken (och blondinen).

20140830 Ebbe-3 20140830 Ebbe-54-2 20140830 Ebbe-188 20140830 Ebbe-196 20140830 Ebbe-277 20140830 Ebbe-323 20140830 Ebbe-419

Sånt dom säger.

I morse gick vi till förskolan. Eldric och Odd och jag. Melvin är hos sin pappa denna veckan.

När vi kommer ner för backen ser vi Melvinskolans parkering och Eldric konstaterar:
-Titta, jag ser Melvins bil! Men var är hans kropp?

201408 E och O-49

Spontanspara.

Förr ägnade jag mig på lördagsförmiddagar åt att betala av på mitt studielån. Det gick till som så att jag loggade in strax efter frukost och granskade mina medel för att därefter göra en bedömning av hur mycket jag kunde avvara som avbetalning. Ibland förde jag bara över 250 kronor till CSN, någon gång blev det 4500 kronor. Några dagar senare gick jag in på CSN:s hemsida och kollade hur skulden justerats. Bara tillfredsställelse! Men, så hände det en dag, och det var både med glädje och med en gnuttas vemod:
Skulden var avbetald och min lördagsunderhållning upphörde.

Jag har bolån, men de är inte alls lika roliga att betala av, för man kan inte göra avbetalning själv utan måste kontakta ett bankkontor, och sånt göres inte på lördagsmornar. Jag visste inte hur jag skulle hantera alla dessa lördagar utan mening.

swedbank

Men för inte så länge sedan så införde min bank Spontanspara, en käck liten tjänst i deras app som gör att man med bara ett knapptryck kan spara pengar omgående från sitt lönekonto till sitt sparkonto. Nu kan tillfredsställelsen att spara inte bara upplevas på lördagar utan detta har blivit lika mycket ”det lilla extra” i vardagen som den där chokladbiten jag får av mig själv varje kväll.

Systemet jag infört åt mig själv är att varje gång som jag köper något onödigt så måste jag spara 10 % av köpeskillingen men minst 60 kronor. Det mesta faller ju inom kategorin onödigt så därför får jag anledning att spara flera gånger i veckan. Ett par nya skor för 1000 kronor, som är fina, praktiska och snygga, är trots allt onödiga eftersom jag har andra skor hemma. 100 kronor spontanspar! En Fransk Nougat efter lunchen är inte heller den nödvändig även om det lätt kan kännas så. Den kostar 10 kronor men kommer alltså numer med en överföring till sparkontot om 60 kronor. Dessutom tillåter jag mig själv att spontanspara när helst andan faller på.

Och ja, jag är kanske lite störd.

Gilla läget.

Det är så himla mycket att älta med det här med assistans. Men jag vet inte var jag ska samla min process om inte här.

Augusti var den första månaden som jag såg till att boka ut helt till assistenter. Inte ett endaste pass till mig! Det kändes nytt och fritt.

Nu befinner vi oss i slutet av månaden och assistenten som började klockan 13 har nu ett par timmar senare redan meddelat att han kommer att gå av sitt pass så snart Melvin kommit hem från Fritidsklubben. Han mår inte bra. En snabb titt på schemat: Han har fler pass i helgen och jag förstår att det mest sannolika är att han kommer vara sjuk också då. En annan lucka utgörs av ett övergivet pass, en assistent (eller faktiskt två) sa nämligen upp sig i veckan och är nu okontaktbar, vilket jag tolkar som att hen inte har för avsikt att dyka upp här på lördag.

Jag kommer sluta på över 100 arbetade timmar. Fem vakna nätter fler än jag önskat. Jag har så svårt att hantera min besvikelse. Jag tycker inte om att vara personlig assistent åt Melvin längre, för jag är otillräcklig som sådan. När Melvin har en assistent här, så har den personen inga andra åtaganden än att hjälpa Melvin. Jag fortsätter att ha tre barn, hem, hus, jobb… Ingen får vad de vill och behöver. Varken Melvin eller jag, eller någon av de små.

Vi befann oss redan mitt i en rekryteringsprocess när assistenterna sa upp sig. Det var ju bara tur. Men det dröjer ändå ett slag tills vi har folk som jobbar här, som jag vet att alla gillar, som hittar sin roll och som kan hjälpa Melvin, som jag kan lämna över till.

Ibland vill jag bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet.
Tyvärr löser det precis ingenting.

Dumma dej.

Vi bor i en stad med ett stort nöjesfält och vi är en familj med tre barn. Ändå går vi nästan aldrig dit. Men i helgen var vi där hela familjen och barnen fick åka upp ett häfte! Min brorsson var också med och han hade händerna högt i bergochdalbanan, visade var man äter hemligt pommes frites och briljerade i hur Milkshake-spelet ska spelas. Mina minsta gick därifrån med stora leenden och fyra små Minions och en enorm.

”Tack så mycket Dumma dej”, sa Eldric lyckligt till sin favoritkusin när vi lämnad Liseberg.

20140825 Liseberg-103 20140825 Liseberg-2 20140825 Liseberg-19 20140825 Liseberg-41 20140825 Liseberg-48 20140825 Liseberg-90 20140825 Liseberg-102

Snabbare än kvick.

Jag är förskräckligt snabb. Då menar jag inte att jag lubbar fort, för med de orden skulle nog inte någon endaste få för sig att beskriva mig. Men jag jag kan göra ett dagsverke på ett par timmar, köra en barnvagn med ena handen, en rullstol med andra hem från skolan, utfodra tre barn, rensa avloppet, laga middagen, sortera förrådet, handla mat på webben och ringa några brådskande telefonsamtal, samtidigt. Eller som igår mellan 13 och 14: affischera på stan, svara på mail, instagramma, hämta ett paket på posten, felanmäla elrullstolen med punktering, ringa arbetsterapeuten och köra bil samt hämta två. Nästan samtidigt.

201408 E och O-38

En bild på ett litet barn i en stor regnjacka, ingetdera har med texten att göra.

Så igår efter det, när två personliga assistenter av de fem flitigaste sa upp sig på samma dag, så var jag inte sen med att boka om schemat, flytta runt pass, fixa tre intervjuer, ordna en löneförhöjning och skriva två trevliga tack-för-den-här-tiden-brev, meddela alla i rekryteringsprocessen som går bort att de går bort och göra en helstekt fläskytterfilé med bönsallad, vika två maskiner tvätt, tömma diskmaskinen, dammsuga golvet och bygga en stor rymdraket i Duplo på samma eftermiddag.

Men sen blir det kanske som nu. Att jag de senaste 40 minutrarna inte fått ihop mer än ett halvdant inlägg och gjort av med en av de två bitarna Fransk Nougat som samsas i samma förpackning.

Lördagslunch.

 

Som många gånger förr, så gjorde vi matsäck av lunchen i lördags. Vi tog bussen till en strand i närheten och där åt vi vår stompa med grillad kyckling på och spillde ut smoothie på de rostfärgade hällarna och kände vinden blåsa i håret. De minsta badade och vi andra tittade på när vågorna rullade in.

Igår började skolan för Melvin. Fjärde klass. Det känns faktiskt väldigt konstigt, att jag som ju är nästan barn själv har en unge på mellanstadiet… Jag minns själv känslan av fyran. Vår klass delades och blev tre, vi fick nya klasskamrater från andra skolor. Precis så är det för Melvin nu. Jag är nervös å hans vägnar nu. Han själv är bara nyfiket intresserad. Precis som han är ovetandes var jag det då. Men bara tre år senare blev nya klasskamrater min kanske största utmaning dittills. Sedan dess är jag alltid lite skraj för många nya samtidigt.

Då i fyran så fick vi vår första geografibok. Världen runt tror jag den hette. Jag gjorde klart den första veckan. Eller i alla fall nästan. Jag kunde inte motstå att resa jorden runt och lära mig allt om små djur. Och vår nya fröken var fascinerande. Hon hade pondus istället för en mjuk stämma och en lurvig hund, som den enda fröken jag dittills känt hade. Konstigt.20140816 Näset-127 20140816 Näset-42 20140816 Näset-54 20140816 Näset-87
20140816 Näset-107