Sommartider hej hej.

Vi är ganska så förutsägbara för tillfället. Alla dagar gör vi likadant.

20140724-20140724 Rörvik-64

På morgonen äter vi yoghurt och flingor till Cartoon Network. 08.55 byter jag kanal för att se på ett program där de försöker rädda hotellverksamheter innan det drar åt pipsvängen. Klockan 11 går vi till stranden. Där badar vi, fiskar krabbor och bygger sandslott fram tills vi äter medhavd mat. På andra sidan lunch badar vi, fiskar krabbor och bygger sandslott. Vid halv två går vi hem. Duschar och gör kaffe och te och lägger Odd, sen har vi siesta. Alla gör vad dem vill, företrädesvis inomhus. Sen blir det mellanmål på altanen och gemensamt hopp och lek fram till kvällsmaten, sen gör alla lite igen som de vill och så blir det läggdags någon gång mellan 21 och 22 för barnen, jag ett par timmar senare, A ett par timmar senare.
20140724-20140724 Rörvik-80

Så, det där är just precis vad vi gjort idag eller ska göra idag. Och vad vi ska göra i morgon.

Idag är det kanske den varmaste dagen i år. Temperaturen ligger sedan flera dagar tillbaka på 28-30 grader. Så sabla varmt. Inte ens om man vill göra en utflykt så går det. För det första kan man inte tänka ut vart man skulle ta vägen och för det andra så skulle man svettas sönder när man väl kom fram.
20140724-20140724 Rörvik-12

20140724-20140724 Rörvik-24

Bakade ett bröd med skinka, soltorkade tomater, mozzarella, riven ost och oregano idag. Himla fint picnicbröd!

Idag gick Melvin hem i förväg från stranden, när jag kom hem hittade jag honom nyduschad framför datorn iklädd de TJOCKA FLEECEBYXOR TILLHÖRANDE TOMTEKLÄDERNA! Jag ville nästan kräkas av obehag. Så himla varmt!

Jag har tvingat av honom brallorna nu.

Sommarens resa, dag 4 och 5.

20140711-Semestern-2014-44 20140711-Semestern-2014-78 20140711-Semestern-2014-76 20140711-Semestern-2014-90

Jag vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig, hur en sån där ferielägenhet skulle te sig. Men jag kände mig bara glad, stor och fri när vi öppnade dörren. Två sovrum, ett vardagsrum med matplats där ena väggen var kök. En uteplats med stolar och bord, äppelträd och grönt gräs bortom de ljusa gardinerna som vajade i vinden. Spjälsäng, barnstol, barnvagn och en massa andra saker till barn fanns att låna, sängkläder att hyra. Vi gjorde oss lite som hemmastadda och gick ner till byn, Allinge.

20140711-Semestern-2014-37
20140711-Semestern-2014-62 20140711-Semestern-2014-79 20140711-Semestern-2014-13 20140711-Semestern-2014-227 20140711-Semestern-2014-251

Allinge är himla näpet. Trutarna, danskarna, cyklarna, vågorna, flaggspelen. Blå himmel med vita tussar, klingklanget från båtmasterna och sorlet från förberedelserna inför jazzfestivalen. Hamnen mitt i, serveringar och små butiker runt om. Lite upp, lite ner, några rara gator bakom, stockrosor sprungna nästan rakt upp ur asfalten. Jag gillade det med en gång. Vi åt en fläsksandwich på torget, tog en öl till.
20140711-Semestern-2014-104 20140711-Semestern-2014-147

Vi promenerade en del de där dagarna. Och så badade vi i poolen och hoppstudsade på lekplatsen. Vi lutade oss tillbaka med rosévin när Odd sov middag. Vi åt fisk på flera sätt, tittade på stranden där havet brusade in, lät vinden virvla med håret. Vi tittade på båtarna, gungade lite i knäna till gladjazzen och svarade på Eldrics alla vägmärkesfrågor. Vad betyder det där? Vad får man inte här? Vi satt en stund på terrassen före läggdags. Semester.
20140711-Semestern-2014-121 20140711-Semestern-2014-134

Sommarens resa, dag 3.

Mobilerna hade laddat ur för länge sedan när vi hoppade in i bilen och lämnade Blekinge bakom oss. I blindo, bara att lita på bara vägskyltar och att det löser sig, som på den gamla goda tiden, fann vi vår väg ner till Ystad. Av en händelse kom vi fram till färjan mot Bornholm bara minuter innan nästa avgång. Det fanns inga biljetter kvar, men vi ställde oss i ”chanskön” och hoppades på att få plats för att någon annan inte nyttjade sin. Strax drog vi i handbromsen längst bak i båten och trampade oss upp till översta däck, tittade på skummet och vinkade adjö till Sverige.

Det var blåsigt under överfarten och det blåste också i Rønne. Vi bokade via turistinformationen in oss på Det lille hotel och promenerade sedan runt. Ganska tysta tittade vi på gågatan, kvarteren, stranden. Jag tror vi kanske var en gnuttas besvikna. Bornholm som ska vara så fint! Vi har sätt många vackra ställen, platser med umpf, men Rønne… nä. Rätt så tråkigt faktiskt! Strandpromenaden är belägen just så långt från vattnet att man inte riktigt pallar att ta sig dit. Gågatan är själlös. Torget kunde lika gärna legat i Borås. Vi åt en glass, drack en öl och åt på en italiensk restaurang när Odd hunnit bli rätt så avig och vinden minst sagt kall. 

Dagen därpå hade vi lyckats identifiera våra önskemål om semesterns fortsättning: efter tre dagars rännande efter barn på ej så barnvänliga platser, så ville vi sitta ner, äta gott, se fina saker och bo med uteplats. Via Google hittade vi Æblehavens ferielägenheter i Allinge och bara en korts biltur senare var vi där.

Sommarens resa, dag 1 och 2.

Jag brukar ju skriva något om semestern. Jag kan väl inte sluta nu? Så…:

20140707-Semestern-2014-58 20140707-Semestern-2014-43

Första dagarna på semestern spenderades på Tjärö i Blekinge skärgård. Tjärö är jordgubbar, barnskratt, vass som vajar, blå himmel med tussiga moln, vatten som glittrar, fåglar som kvittrar och solen som varje kväll badar i färg. Om man ska beskriva idén om svensk sommar för någon så kan man liksom bara åka hit och sätta sig med en glass och blunda, så vet man sen.

Vi mötte upp flera uppsättningar av familj på Tjärö, de bodde alla i svärfars båt, men inte vi, vi tältade i närheten. Vi har inte direkt den där optimerade campingutrustningen och intog därför ön med stora påsar i plast innehållandes kök och mat, luftmadrass och pump, hink och spade, simring, duntäcke och leksaksbilar. Det mesta helt enkelt. Eldric mindes inte hur det var att tälta och var spänt förtjust i sitt nya hem.
20140708-Semestern-2014-2 20140708-Semestern-2014-57 20140708-Semestern-2014

20140708-Semestern-2014-66Barnen tjoade och tjöt, klättrade, snubblade, snyftade, fick plåster. Vi korkade upp årets första semesterdag, grillade på en vacker plats, metade på bryggan. Vi satt ner när det gick, försökte få vinet att blanda sig med omgivningens färger och andades in djupt doften av grillat och trampad naturstig.

Dagen därpå började tidigt. Odd som vaknade på en plats han inte kände igen kvittrade förtjust redan vid 06 och en timma senare satt vi på klipporna och tog en paus under dagens första av många promenader. Efter frukost i båten gick vi en gång till. Delar av sällskapet åkte hem och strax efter dagens tredje promenad och lunch så tog vinden i och skrämde hem svärfar. Vi blev själva kvar med vinden.
20140707-Semestern-2014-74 20140708-Semestern-2014-103
I lugnet från den familjära stormen men i den klart blåsiga viken så badade vi och lagade mat på stranden under eftermiddagen och kvällen. När det blivit sent la vi barnen i tältet och satt sedan högt på en klippa, nära, och blåste bort en stund innan det var dags för också oss att sova.

När morgonen kom köpte vi oss varsin duschning och en fin frukost på Anders Hafvskrog och tog sedan båten tillbaka till Järnavik, till bilen som väntat där på oss. Alltså, det är himla fint med skärgård, båtliv och små barn. Men den kombinationen ger också ganska mycket passa. Han som är minst vill gå själv, åt andra hållet. Han vill inte hålla i handen och han snubblar minst varannan meter på det ojämna underlaget. Det kändes som… som semester, när vi låste fast honom i barnstolen och körde vidare.
20140707-Semestern-2014-36 20140708-Semestern-2014-86 20140708-Semestern-2014-167

Hoppstudsan.

Tillbaka hemma efter en nästanvecka bortrest. Semester.

När Eldric gick och la sig sent ikväll så småpratade vi lite om vad som varit det bästa med resan vi just gjort och kommit hem ifrån. Det var visst ”lekplatsen med den stora hoppstudsan” som vann. Det är fint att man gör så för/med sina barn; tar dem utomlands, visar dem fantastiska platser, äter på restaurang och allt det där…

Bäst med förra årets resa till ljuvliga Gardasjön var nog våningssängen på Kielfärjan och den orangea motorcykeln i TV-spelzonen ombord enligt den ovan nämnda.20140711-Semestern-2014-20 20140711-Semestern-2014-21 20140711-Semestern-2014-25

Om årets semester.

På semestern brukar vi åka bort, med bil. Vi kör i Europa, dit lusten bär. Men året då Eldric var ett år så bestämde vi oss för att köra, göra, Sverige och en gnutta Norge istället. Vi bodde i tält, var ute i naturen. Det går ändå inte att avnjuta en middag på restaurang på torget i en bättre stad med en som bara tycker världen är rolig om man upplever den genom att med sin kropp utföra mer eller mindre avancerad akrobatik. Det övas på att ta sig upp, fram, bort, fortare. Klättra, krypa, klänga, klämma. Flyga. Så nu när vi är där igen, med Odd, så har vi bestämt oss för att packa tältet och köra här hemma igen.

Odd är riktigt dålig på att åka bil. Han tröttnar redan på leden utanför IKEA eller strax innan, 20 minuter hemifrån. Han sover kort och på sin höjd en gång. Han är för liten för att underhålla sig själv i bilen, ser inte på film och skriker för högt för att bortses ifrån. A kör och jag sitter bak när det behövs, gör allt för att med en mjukiskanin, en bok om fordon, en buss med dörr och en ko i plast göra tio, tjugo, trettio mil uthärdliga.

Men nu är vi ännu kvar hemma. Det här är en liten minnesanteckning från vår semester med Eldric ett år gammal:

”Med en lätt härjad känsla i kroppen ramlar vi ur tältet, äter frukost vid stranden och låter sedan Eldric vada, klättra över stenarna, få sand mellan tårna och snava på gräset innan vi packar in alla pinaler i bilen, köper en röd lök och åker ett par kilometer norröver på ön till Djurstens fyr. Vi sitter jämte fyren och lagar lunchen och ser på havet, luktar på blommorna. Bristen på rutin gör att vi får skrubba potatisen utan vatten (men grässkrubbad sommarpotatis låter väl ganska gemytligt?), skiva löken och de nyskrubbade med sämsta illgröna plastkniven någonsin och tänka dit saltet. Det blir gott ändå, pytt i panna med utsikt.

Vi går på stigarna tillbaka till parkeringen och det är där vi upptäcker att ketchupflaskan löpt amok. Det är ketchup överallt och ju mer vi försöker stävja problemet, ju fler ställen dyker det upp på. Under skorna, i håret. Vi bestämmer oss för att försöka smyga in på campingen igen och vänta ut någon som med sitt kodkort öppnar till tvättrummet. Men så ser vi en kran utan krav på kort och vi sköljer av våra prylar, diskar. En man cyklar fram och tillbaka en stund. Stannar, glor. Cyklar lite till. Till sist bestämmer han sig för att närma sig oss ytterligare: – Jaha så man kan diska i latrintömningen också! säger han.”

En dag på stranden.

Vi har det himla gott vi, som kan gå ner till stranden när vi får lust. Ibland blir jag avundsjuk på mig själv. Idag var det varmt och gott, vi gick allihopa, hela familjen.

20140705-Rörvik-49

Mästerfiskaren Melvin.

20140705-Rörvik-46

Rekordfångsten, åtta stycken krabbor.

20140705-Rörvik-38

Sandlådehäng med Odd.

20140705-Rörvik-41

Jättekul!

20140705-Rörvik-14

Eldric och Melvin beskådar fångsten.

20140705-Rörvik-19

Vilken är störst? Snabbast? Argast?

20140705-Rörvik-56

Störst.

20140705-Rörvik-65

Störst och bäst. Innan hann fångade en annan, större.

20140705-Rörvik-69

Ooohhh….!

20140705-Rörvik-91

Krabbfesten avslutas med krabbrejs, förstås. Hejdå!

En ettårings kalas.

Idag har jag varit på barnkalas. Det var kanske det somrigaste party jag har varit på; det innehöll lortiga barn, vinbärsplockning, sandlåda, såpbubblor, lottvattning, hönstittning, buskpinkning, barnpoolsbad, tältning samt kakor och frukt i fler former än rimligt. Av hänsyn till de andra barnen och deras föräldrar så kommer här mest bara bilder på höns och mina ungar.
20140705-Vejde 1-132 20140705-Vejde 1-2 20140705-Vejde 1-25 20140705-Vejde 1-29 20140705-Vejde 1-74 20140705-Vejde 1-83 20140705-Vejde 1-88 20140705-Vejde 1-94 20140705-Vejde 1-112 20140705-Vejde 1-113

Jag vill inte.

Nattpasset från igår kväll till idag hade jag annonserat ut många gånger, men ingen av assistenterna kunde. Jag fick ta det själv. På en utdragbar säng bredvid bäddar jag med mitt täcke, med min kudde. Melvin vaknar, säger att han vill vända. Jag går från slummer till stående, som om jag aldrig legat ner. Efter, när han är nöjd så lägger jag mig ner igen. Förr kunde jag somna om snabbt, det kan jag inte nu. Jag kan inte heller sova så där som jag önskar ens när jag får tillfälle. Jag är kanske söndervaknad efter de här tio åren, de tre graviditeterna och de tre spädbarnstiderna.

Man vet aldrig hur ofta han kommer vilja något. En gång i timman, fem? Det känns som om jag vilar mig igenom natten. Nu förstår jag inte mer hur jag förut kunde göra det där varje natt, först varje vecka, sedan varannan vecka. Hur jag kunde vara en i familjen, för familjen, gå till jobbet, träffa vänner.

Nu vill jag inte mer. Augusti är första månaden då jag inte lagt in mig själv på ett endaste pass som assistent. Varken dagtid eller till natten. Det är inte säkert att det inget blir bara för det. Kanske finns det en dag ingen kan, kanske blir någon sjuk utan att någon annan kan, kanske blir Melvin sjuk en skoldag och jag står där utan att någon är bokad. För mig är det ändå som en milstolpe. Jag är framme här, nu.

Vela.

Jag ska på bröllop till helgen. Det var ju ändå två veckor sedan senast.

Jag tycker att det är så jobbigt det här med klädsel till bröllop. Jag har inte varit på så fasligt många, men (nästan) varje gång blir det så jobbigt. Jo för nu är det så att jag tycker inte om att klä mig i färger. Jag tycker bäst om svart tills det kommer någon mörkare färg. Då kanske jag kommer tycka bättre om den. Men, det är något med svart och andras uppfattning om att det inte funkar till bröllop. Och av någon anledning, som kanske har med min uppfostran att göra, så vill något i mig behaga dem.

En gång på bröllop bar jag en klänning jag inte gillade och hade en frisyr jag inte tyckte om. Jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle lämna mig själv hemma för att passa i en klädkod. Jag har flera klänningar, funderar särskilt på en, varken rosa (men heller inte svart) eller blommig. Jag tycker den är fin. Och somrig. Och klädseln är sommarfin. Jag är bara inte helt säker på att den är sommarfin för andra.

Vem bryr sig?! säger jag kaxigt och sväljer min (besluts)ångest. När jag söker lite stöd i A så förstår han inte frågan.
Å. Men å.